Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Beckman!

Det här var ju en fin reklampaus för Tidöregeringens politik. Jag håller med om att det var ett engagerat statsråd. Det var också därför jag i mitt anförande berömde Tidöregeringen för att ha infört skärpningar kopplat till sms-lånen.

Min kritik handlar om att detta är ett så pass stort och omfattande problem att man behöver gå ännu längre. Det här är också ganska symtomatiskt för Tidöregeringens politik: Man kommer en bit, man gör regleringar, men de räcker inte ända fram. Det gäller både telefonförsäljningen och sms-lånen. I vissa fall behöver man helt enkelt ha modet att sätta ned foten och införa ett förbud.

Jag frågade också statsrådet explicit om det handlade om ett förbud mot de här lånen. Nja, det är väl inte riktigt det, menade han, och så kom alla de här olika typerna av regleringar.

Nej, det är inte ett förbud. Den här lånemarknaden kommer att vara mer begränsad men ändå finnas kvar.

Jag anser inte att detta är proportionerligt om vi väger det mot människors behov av skydd, till exempel vid olika typer av psykisk ohälsa eller vid ekonomisk utsatthet som gjort att man tvingats in i skuldfällan. Miljöpartiet tycker att det är rimligt att helt och hållet förbjuda den här typen av lånemarknad. Det finns andra, mycket mer sunda lånemarknader. På så sätt kan vi främja hållbara ekonomiska lösningar i stället.