Herr talman! De nationella minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch är en levande del av Sveriges historia och kulturarv. Det är språk som burit berättelser, traditioner och identiteter genom generationer. Försvinner språket så försvinner också kulturen. Sverige har åtagit sig att hålla dessa språk levande, och det är ett åtagande som vi tar på allvar.

Riksrevisionen har granskat statens insatser under perioden 2019–2024, och slutsatsen är tydlig. Insatserna har inte varit tillräckliga. Arbetet har präglats av kortsiktiga satsningar snarare än långsiktiga strukturer. Samordningen av undervisningen har brustit. Informationen till dem som berörs har varit svårtillgänglig. Det här är kritik som regeringen välkomnar, instämmer i och redan har börjat åtgärda.

Låt mig vara konkret när det gäller vad som faktiskt gjorts, herr talman.

Ansvaret för språkcentrum för finska, meänkieli, jiddisch och romani chib har permanent förts in i instruktionen för Institutet för språk och folkminnen. Detta är ett direkt svar på kritiken om kortsiktighet. I stället för tidsbegränsade projektpengar får arbetet nu en stabil och varaktig grund.

Samordningen av minoritetspolitiken samlas hos MUCF från den 1 januari innevarande år.

Webbplatsen minoritet.se ses över för att bli mer tillgänglig och användarvänlig.

I maj förra året beslutade regeringen om en ny förordning om statsbidrag för fjärrundervisning i nationella minoritetsspråk, som trädde i kraft den 1 juli 2025 – med det konkreta syftet, herr talman, att fler elever ska kunna få undervisning i sitt minoritetsspråk oavsett var i landet de bor.

Herr talman! Sverige har återkommande fått kritik från Europarådet för arbetet med minoritetspolitiken. Det pågår en språkbytesprocess som gör att allt färre talar minoritetsspråken. Detta är allvarligt, och det är rätt av Riksrevisionen att peka på det. Regeringen delar också den bilden, har man klargjort, och ser allvarligt på att vi ännu inte har nått målet.

Men, herr talman, det finns också en annan sida av det myntet. Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning att uppföljningen av myndigheternas arbete har varit otillräcklig från Regeringskansliets sida. De åtgärder som nu vidtas är just de strukturella förändringar som behövs, inte nya utredningar utan konkreta uppdrag inbyggda i myndigheternas ordinarie verksamhet.

Det är också värt att notera att antalet elever och skolhuvudmän som söker statsbidrag för fjärrundervisning i minoritetsspråk redan ökar. Detta är ett tecken på att politiken börjar ge resultat.

Herr talman! Som moderat vill jag också understryka något principiellt. Vi driver att myndighetskommunikation som huvudregel ska ske på svenska. Men de nationella minoritetsspråken är och förblir givetvis ett självklart undantag, inte av tvång utan av övertygelse. Dessa språk är en del av det svenska kulturarvet och har ett helt annat och starkare skyddsvärde. Den distinktionen är viktig, och den håller vi fast vid.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Regeringen har tagit Riksrevisionens granskning på allvar och svarat med handling. Nu gäller det att hålla i, för dessa språk förtjänar ett statligt engagemang som verkligen håller över tid, herr talman.