Herr talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer i betänkandet – vi har ganska många – men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 9 under punkt 18.

För fjärde våren i följd står jag i den här talarstolen och ska hålla ett anförande om betänkandet Författningsfrågor. Inför mitt eget författande av årets anförande på detta tema blickade jag tillbaka på åren som gått och funderade över vilka teman jag hade valt. Genomgående i dem alla har varit omvärldsläget.

De motioner, de förslag, som hamnar i just betänkandet Författningsfrågor handlar nämligen ytterst om den liberala demokratin och hur vi upprätthåller den. Det har nog inte undgått någon i det här utskottet, förhoppningsvis inte heller utanför det, att den liberala demokratin under senare år har hamnat under attack på många håll i världen.

Det är en minst sagt oroväckande utveckling att vi varje år fått svart på vitt att vi som lever i en fullvärdig demokrati blir allt färre. I en globaliserad värld, där Sverige sedan länge är en självklar del av den europeiska gemenskapen som medlem i EU, är det som händer i omvärlden i högsta grad relevant för det som händer hos oss i det här landet och i den här församlingen.

Hösten 2021, vid Centerpartiets stämma här i Stockholmstrakten, var jag med när partiet klubbade ett stämmoprogram med titeln En starkare liberal demokrati. Det var min företrädare i konstitutionsutskottet, Linda Modig, som under förra mandatperioden var uppmärksam på utvecklingen i vår omvärld.

Hon valde då att driva ett internt politiskt arbete i vårt parti, som resulterade i ett antal förslag på hur vi på hemmaplan kan stärka vårt försvar mot de krafter som vill underminera vår demokrati. För de finns – det vet vi – inte minst från illasinnade stater i vår omvärld.

Resultatet av hennes arbete märks fortfarande, eftersom flera av de förslag som lades fram då fortfarande är Centerpartiets politik. Det har ännu inte gjorts något åt dessa, och det är därför det är så många reservationer från oss i det här betänkandet.

Herr talman! Nej, vi är inte Ungern. Vi är inte heller USA, som ju i senaste rapporten från institutet V-Dems liberala demokratiindex sjönk som en sten i rankningen. Oavsett detta vore det naivt att tro att Sverige är immunt mot den våg som sveper över världen, där auktoritära krafter i flera fall samverkar med starka ekonomiska dito.

Vi har trätt in i en ny era där den världsordning som rått sedan andra världskriget, och som vi länge tog för given, inte längre gäller. Vi behöver därför stärka vårt arbete på det här området för att värja oss mot de hot som finns såväl på nära håll som på längre håll.

Det gäller såväl i den fysiska verkligheten som i den alternativa verklighet där allt fler tillbringar sin tid, nämligen den digitala. Det faktum att många av oss under så stor del av vår vakna tid tillbringar vår tid framför en skärm och inte här försvårar sannerligen för ömsesidiga samtal och för att nå ömsesidiga överenskommelser med givande och tagande.

Vi människor är biologiska varelser, inte digitala, och mycket av det vi grundar våra beslut på handlar om våra intryck. Därför behöver vi faktiskt se varandra i ögonen och behöver ta varandra i hand för att skapa äkta mellanmänsklig tillit.

För att vi ska kunna komma överens måste vi börja med att faktiskt titta upp, reflektera över vad vi ser omkring oss här, och gärna också utanför det här huset, föra en dialog om det, identifiera samhällsproblem och därefter söka lösningar. Tyvärr ser jag att förutsättningarna för sådana samtal i en digitaliserad, medialiserad era, blir allt sämre.

Herr talman! I helgen publicerades en läsvärd brevväxling i Dagens Nyheter. Det var ett utbyte av tankar mellan tidigare företrädare för det som tidigare var Sveriges två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna. För er som inte läst den vill jag råda er att göra det. Den texten visar hur människor, och ytterst politiker, kan mötas och finna oväntad vänskap om det finns en ömsesidig öppenhet för det. Det är Anna Kinberg Batra och Håkan Juholt som möts genom de skrivna orden.

Så här skriver Anna i ett brev: ”Samtidigt tror jag att politiken, demokratin ytterst, skulle behöva fler människor av kött och blod. Som vågar ta ansvar men även känner efter, tvekar och gör fel ibland. I en tid när världskartan ritas om varje dag behöver vi ledare som vågar tänka själva och pröva nya vägar. Men tillåter vi det?”

Och Håkan svarar: ”Jag är övertygad om att avskalade politiker och otydliga partier, leder till ointresse för politik och svagare demokrati.”

I ett annat brev skriver Anna: ”Vi är redan en minoritet i världen, vi som lever i fungerande demokratier, och den möjligheten får vi inte gratis. Den måste försvaras. De krafter som vill ifrågasätta den är nämligen starka.”

Håkan, som just sett konsertfilmen Epic med Elvis Presley – mitt råd till er som inte sett den är förresten: Gör det – berättar att Elvis version av Suspicious Minds i filmen är som ett slag i solarplexus.

Håkan kommenterar denna misstänksamhet som Elvis ger uttryck för i låten, misstänksamheten mot vår granne, med: ”Jag menar att vi krymps från att vara medmänniskor till att bli motmänniskor. I oförsonliga läger försvinner förmågan att kompromissa, och förståelsen om att kompromissen är demokratins mest underskattade byggsten.”

Herr talman! Den reservation jag har lyft fram i det här betänkandet handlar om oppositionens roll, som vi menar behöver formaliseras. Skälet till det är att ett politiskt beslutsfattande som inte är reglerat utan vars former har lagts fast i praxis kan utnyttjas av en majoritet som på så sätt kan köra över oppositionen.

Jag vet inte om Linda Modig, som var ledamot i KU, hade en spåkula. Men under den här mandatperioden har jag tyvärr sett att Tidöpartierna i vissa fall har kastat praxis överbord i flera viktiga sammanhang.

Jag satt själv i den grundlagsutredning som tillsattes i början av denna mandatperiod, 2023 års fri- och rättighetskommitté. På ett område, medborgarskapet och hur man ska kunna återkalla det, fanns det redan fastslaget i Tidöavtalet vad regeringen skulle lägga fram för förslag.

När vi efter stor brådska i kommittén lade fram betänkandet hade vi en bred majoritet om en viss förändring av just att återkalla medborgarskap. Men det var inte det förslaget som justitieminister Gunnar Strömmer berättade om på efterföljande presskonferens. Den hölls precis innan partiledarna skulle ha en debatt här i kammaren i början av januari förra året.

Det var samma innehåll som slogs fast redan på Tidö slott i september 2022. Det som Gunnar Strömmer lyfte fram var det särskilda yttrandet som Tidöpartierna hade skrivit och som det inte fanns en bred majoritet för. Det är också det särskilda yttrandet som sedan har blivit en proposition som har lagts fram i riksdagen. Vi kommer att debattera den här i maj.

Genom att göra det bröt man mot den fasta praxis som gällt att bara lägga fram förslag till grundlagsändringar som har fått bred majoritet i en parlamentarisk kommitté. Det beklagar jag verkligen

Herr talman! Jag vänder mig nu särskilt till talmannen och beklagar ytterligare en sak, som jag tror ligger talmannen varmt om hjärtat. Det handlar om det arbete som talmannen gjort i sin tidigare roll i konstitutionsutskottet, där presidiet bestod av talmannen och socialdemokraten Björn von Sydow.

Det gick ut på att göra konstitutionsutskottet till ett utskott där vi skulle ta av oss våra partipolitiska glasögon och titta på den konstitutionella praxisen. Det var för att vi skulle kunna visa upp ett enigt KU, vilket är en styrka för demokratin med tanke på att det är riksdagens kontrollmakt i förhållande till regeringen.

Vi i konstitutionsutskottet har genom åren varit generösa mot varandra när det gäller sådant som vilka ministrar som ska kallas till utfrågningar. Om det finns ledamöter som har gjort en anmälan och har sakliga skäl för det har det varit en generositet. Den generositeten ligger framför allt på den majoritet som tillhör samma partier som de som KU granskar, i det här fallet Tidöpartierna.

Jag kan bara beklaga det som nu har hänt. I det här fallet, i den här granskningen, valde majoriteten i konstitutionsutskottet att köra över oppositionen, trots den diskussion vi hade. Vi var alltså inte eniga när vi sedan kom till utfrågningarna. Det är historiskt, och det är någonting jag verkligen beklagar.

(Applåder)