Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Detta är ett omfattande betänkande med mängder av motioner, vilket en del tidigare talare också har varit inne på. Även jag kommer att fokusera på just de delar som känns särskilt viktiga och angelägna för mig och Kristdemokraterna.

Det finns få institutioner kring vilka den folkliga uppslutningen är så stor som den är för monarkin och det svenska kungahuset. Alla är kanske inte uppvuxna med en lika rojalistisk mamma som jag är, men även många av dem som officiellt skulle vilja se Sverige som en republik har svårt att förneka att kungahuset betyder mycket för svensk sammanhållning och för spridandet av goodwill för Sverige internationellt. Ett av de större partierna i riksdagen har till och med inskrivet i sitt program att man vill avskaffa monarkin, men jag har aldrig hört dem prata om det offentligt.

Bland motionerna i detta betänkande kan man se både de som de facto vill införa republik och de som vill öka statschefens makt, exempelvis genom att statschefen återigen ska bli den som föreslår statsminister för riksdagen. Jag vet inte vad talmannen säger om det.

Kristdemokraterna menar att det rådande statsskicket har stor legitimitet och att kungahuset har stor betydelse för att både skapa nationell samling, inte minst i kristider, och bidra till att förgylla den mest alldagliga verksamhet som föräras ett studiebesök eller kunglig närvaro vid en invigning. Självklart ska Sverige hålla fast vid monarkin!

I detta betänkande behandlas även frågor om medlemskapet i EU. Kristdemokraterna är varma anhängare av EU. Det bör noteras att de så kallade EU-fäderna – fransmannen Robert Schuman, italienaren Alcide De Gasperi och tysken Konrad Adenauer – alla var kristdemokrater. I ljuset av de totalitära regimer som hade förött Europa under andra världskriget såg de behovet av att bygga fred genom frihandel.

Med tullfri handel och fri rörlighet för arbetskraft och varor skulle fred och välstånd växa och motivera till att lösa konflikter med hjälp av fredliga förhandlingar i stället för med krig, som hade varit Europas förbannelse i århundraden. Så här långt har EU-fädernas vision faktiskt uppfyllts. EU-länder har inte inlett krig mellan varandra utan har löst konflikter med fredliga medel.

Det som binder samman Europeiska unionen är inte bara strävan efter fred och frihandel utan framför allt den gemensamma värdegrunden: respekten för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och respekten för de mänskliga rättigheterna. Samhällen ska kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. EU:s rättighetsstadga beskriver de fri- och rättigheter som EU erkänner att varje människa har: tankefrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet, rätt till skyddat privatliv och barns rätt till skydd och omvårdnad.

De årliga uppföljningar som görs är viktiga för att sätta fokus på hur medlemsländerna lever upp till det man har undertecknat. Som en följd av dessa granskningar har Sverige inrättat Institutet för mänskliga rättigheter, som fristående granskar hur staten och dess institutioner lever upp till mänskliga rättigheter.

Vi har också här i kammaren beslutat om en vilande grundlagsändring för att stärka domstolars oberoende och för att höja tröskeln och minska risken för att tillfälliga majoriteter ändrar våra svenska grundlagar och därmed underminerar demokratin. Med tanke på vad vi sett i vår omvärld och hur snabbt demokratin och rättsstaten kan monteras ned är detta mycket angelägna reformer för att skydda Sverige från liknande utveckling.

Herr talman! Tyvärr ser vi att det finns länder inom den europeiska gemenskapen som avlägsnar sig från dessa gemensamma värderingar. Det är därför viktigt att det genom EU-fördragets artikel 7.2 finns möjlighet att slå fast att överträdelser gjorts och att det finns olika former av sanktioner mot länder som inte rättar sig efter de gemensamt uppställda reglerna. Inte minst de verktyg som finns för att skydda rättsstatens principer är värdefulla för att upprätthålla en gemensam standard.

Detta är oerhört viktigt. Ett land som inte vill leva upp till de gemensamma värderingarna i den europeiska gemenskapen ska inte heller vara där. Det är bättre att genom sanktioner och böter förmå ett sådant land att antingen anpassa sig eller frivilligt lämna unionen än att det ska blockera arbetet för de andra medlemsländerna och för kandidatländerna, som inget hellre vill än att komma in i gemenskapen.

EU behöver samtidigt vara mer lagom och ska inte lägga sig i sådant som medlemsländerna själva hanterar bättre på egen hand. Ett sådant exempel är det svenska jord- och skogsbruket. På våra breddgrader verkar jord- och skogsbruket under helt andra förutsättningar än i medlemsländerna på kontinenten. Därmed behöver det också ha anpassade regelverk.

Herr talman! Med dessa reflektioner tackar jag för ordet.