Herr talman! Jag lyssnade intresserat på föregående talare om detta med desinformation, vad man ska tro på och sådant. Jag blev också lite fundersam: Hade Ulrik bara pratat i en minut? Det kändes som en evighet, och kanske var det så. Om det sedan var rysk påverkan eller bara något annat får vi väl se.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21. Orsaken till att en tidigare talare yrkade bifall till fel reservation kan vara att mitt parti och Socialdemokraterna har skrivit ihop sig om några reservationer.

I detta betänkande om författningsfrågor har vi i Vänsterpartiet många olika reservationer om vitt skilda förslag – käcka förslag, som någon tidigare talare sa. Jag kommer att gå igenom i alla fall några av dessa översiktligt. Jag kommer inte att hinna med alla.

Tidigare talare pratade om att man inte ska försöka fixa någonting som inte är trasigt. Men, herr talman, då vill jag säga att merparten av de förslag som Vänsterpartiet lägger fram beror på att vi anser att detta delvis är ett trasigt system som behöver lagas.

Under det senaste året har det i flera artiklar framkommit uppgifter om att olika statsråd men även statssekreterare inom Regeringskansliet haft privata aktieinnehav i bolag eller verksamhetsområden som samtidigt varit föremål för regeringsbeslut eller annan beredning. I vissa fall har man haft sådan otur att man råkat köpa aktier samma dag, under en paus, eller en kort tid innan ett regeringsbeslut fattats.

Många av de beslut som regeringen fattar har direkt eller indirekt påverkan på marknader och företag. Därför lyder regeringen, statsråd samt statssekreterare under en rad regler som ska förhindra att jäv och insideraffärer uppstår, bland annat krav på att redovisa ekonomiska intressen och att avstå från att delta i beslut där personliga aktieinnehav kan skapa intressekonflikter, just för att säkerställa att regeringen agerar utifrån allmänhetens bästa och inte utifrån att gynna andra syften, till exempel sina egna.

När det på kort tid sker flera avslöjanden som rör ledande personer, exempelvis statsråd och statssekreterare, vars agerande kan väcka misstankar om jäv och bristande omdöme är det oroväckande. Då riskerar det att framstå som att det inte bara är enstaka misstag utan ett systematiskt åsidosättande av det ansvar som följer med uppdraget i Regeringskansliet. När ministrar deltar i beslut som kan gynna dem själva eller inte anmäler sitt aktieinnehav riskerar förtroendet för hela regeringen och staten att skadas.

För mig och Vänsterpartiet står det klart att vi behöver en ny lagstiftning på detta område – eftersom systemet är trasigt – som förbjuder statsråd och statssekreterare att handla med aktier.

Herr talman! För oss står det även klart att dagens reglering av övergångsrestriktioner för statsråd och statssekreterare behöver ses över. Det finns anledning att se över om fler borde omfattas av karensbestämmelser.

När inflytelserika personer snabbt går från offentliga uppdrag till privata verksamheter kan misstankar om intressekonflikter väckas. Det kan handla om löften om framtida anställning under pågående uppdrag eller om att tidigare information som man haft i sin politiska roll kan utnyttjas till fördel för den nya arbetsgivaren.

Frågan om behovet av en reglering om övergångar har uppmärksammats av bland annat Europarådets organ för korruptionsbevakning, Greco. Vi behöver helt enkelt begränsa de svängdörrar som i dag finns mellan näringslivet och politiken. Det handlar om att upprätthålla och värna förtroendet för det offentliga. Även här anser vi i Vänsterpartiet att det behöver lagas.

Herr talman! Vi anser även att ett starkare grundlagsskydd för de nationella minoriteterna och urfolket samer samt minoritetsspråken bör utredas. Ett förslag om detta behandlas i betänkandet. Nästa debatt handlar särskilt om nationella minoriteter, så jag säger inte så mycket mer om detta nu utan kommer i stället att hålla ett annat anförande om just den frågan.

Herr talman! Vänsterpartiet har två ytterligare förslag som jag hade tänkt nämna i detta ärende. De rör behovet av grundlagsskydd för den offentliga äganderätten och för public service.

I dag skyddas den privata äganderätten i grundlagen, men det saknas ett skydd för det som vi äger tillsammans. Vår gemensamma äganderätt behöver förstärkas, och det bör införas ett grundlagsskydd för gemensam egendom.

De senaste åren har politiker sålt ut stora delar av vårt gemensamma. Det rör sig om skolor, vårdcentraler, apotek, lägenheter och mycket mer. I flera av dessa fall har utförsäljningarna gjorts till klara underpriser. Man har helt enkelt reat ut det som tidigare var vårt och som vi gemensamt ägde.

En trend de senaste åren har varit att kommuner använt sig av ett upplägg som bygger på att de säljer ut fastigheter eller delar av dem till privata aktörer för en klumpsumma samtidigt som de förbinder sig att hyra in sig i just de lokaler som de precis sålt, till höga priser och med långa kontrakt.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen är kulturhuset i Skellefteå, som kommunen sålde för drygt 1 miljard. Varje år betalar Skellefteå kommun nästan 45 miljoner i hyra till företaget som man sålde till för att få tillgång till sitt eget kulturhus. När hyreskontraktet löper ut om 50 år har Skellefteå kommun betalat omkring 2,2 miljarder i hyra, vilket är mer än dubbelt så mycket som kommunen sålde kulturhuset för. Om inte detta är en riktigt dålig affär vet jag inte vad, herr talman.

Avslutningsvis: Våra fria, självständiga och oberoende medier utgör en viktig grundsten i bygget av en stabil demokrati. I Sverige finns en mycket lång tradition av tryck- och yttrandefrihet. Och dagens medielandskap innehåller en stor mångfald av privata och gemensamt ägda tv- och radiokanaler och tidningar.

Det är via de gemensamt finansierade företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion – det vi kallar public service – och deras breda uppdrag som befolkningen tillförsäkras bland annat opartisk samhällsinformation, nyheter, underhållning och kulturupplevelser. Public service har också en viktig roll i bevarandet och vitaliserandet av de svenska minoritetsspråken.

Att såväl journalistiken som hela public service står oberoende i förhållande till politiken är helt grundläggande. Vi vill se ett grundlagsskydd för public service, för att bolagen ska kunna ha en långsiktig trygghet och fatta självständiga beslut om sina publiceringar utan att oroa sig för politisk klåfingrighet.

Ett starkt grundlagsskydd är dock inte allt, precis som tidigare talare sagt. De ekonomiska resurserna behöver också tryggas. Den här veckan har vi tyvärr nåtts av besked om stora neddragningar inom public service. Bakgrunden är både för låg budget för de kommande åtta åren och ökade kostnader för bland annat teknikutveckling och digitalisering samtidigt som man har ett krav på sig att ligga kvar i marknätet. 355 miljoner behöver sparas. Efter att TV4 slutat använda marknätet måste SVT bära hela kostnaden för en infrastruktur som är nödvändig i händelse av större kris eller krig.

Den här regeringen sviker tittarna, herr talman, när man inte skjuter till de pengar som behövs för att klara det uppdrag som vi politiskt gett SVT. De här stora nedskärningarna kan inte komma som en överraskning för regeringen utan måste ses som ett medvetet vägval, som jag verkligen beklagar.