Fru talman! Tack, Nils Seye Larsen, för intressanta frågor!

Ja, jag ser absolut den här problematiken. Det är en brottslighet som tyvärr har tagit sig in i ganska många sektorer i det svenska samhället. En stor del av det här är så kallad importerad brottslighet.

Vi ser stora problem inom LSS, till exempel. Ledamoten nämner HVB – absolut. Mig veterligen – vi har haft möten med departementet och med ansvarig minister – vidtas det åtgärder. Det har stängts en hel del HVB-hem. Det måste alltså till minutiösa kontroller i den här typen av verksamhet. Det är otroligt viktigt.

Så här är det, som sagt var, inom många områden i dag. Vi ser att den organiserade brottsligheten tar sig in i just välfärdssektorn i allt högre utsträckning. Vi ser alltså problemen, och de åtgärdas.

Man tror ibland att kommunala verksamheter är helt fria från problem, bedrägerier och brottslighet. Det ser tyvärr inte ut så i dag. Vi har haft dysfunktionella Sis-hem, till exempel. De är förvisso statliga, men där har vi också tagit krafttag, och där sker det också stora förändringar. Man har fått mer resurser och tydligare riktlinjer. Vi håller alltså på med konstanta förbättringar, för det är otroligt viktiga områden.

Sedan frågade ledamoten mig om jag vill ha ett mer jämlikt samhälle. Ja, absolut. Ingen ska behöva vara fattig i Sverige – så är det. Det är en devis som vi verkligen står bakom. Men man måste titta på grundorsakerna, som jag nämnde innan. Det handlar till exempel om detta med att vi har så många analfabeter, som egentligen inte kan bli produktiva i ett svenskt högteknologiskt samhälle. Det är ingen lätt ekvation att lösa. Detta är en del av den relativa fattigdomen, helt enkelt.