Fru talman! Jag tror att vi är många föräldrar som ibland har påmint varandra om att små grytor också har öron. Jag tror att många använder sig av det ordspråket för att förklara att de kanske måste ta samtalet om varslet på jobbet i enrum när barnen har lagt sig. Vi kanske måste sätta oss i enrum med kalkylen och titta på vad a-kassan egentligen kan erbjuda nu för tiden. Men var så säkra – många barn förstår vad som händer i Sverige och i världen och att det är kris.

Barn som lever i fattigdom har inte bara stora öron; de har också tunn hud och ögon att se med. Alla barn känner igen känslan och vet hur ont det gör när man inte får vara med. Det är väldigt många barn i vårt land nu som inte får vara med och delta i fritidsaktiviteter. De känner av detta, de känner sig exkluderade, och det gör ont.

Många barn känner också av hunger i 2026 års Sverige. Det är många barn som lägger sig hungriga i den barnfattigdom vi ser breda ut sig. I en undersökning som några frivilligorganisationer, däribland Röda Korset, Rädda Barnen och Hyresgästföreningen, har tagit fram svarar en av tio föräldrar i familjer med svag ekonomi att man under den senaste sexmånadersperioden har sett att ens barn inte har kunnat äta sig mätt. Vad som också kommit fram är att 41 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster uppger att de själva inte kunnat äta sig mätta under de senaste sex månaderna.

Jag stannar lite vid de siffrorna och tänker mig in i situationen att sitta vid middagsbordet och låta sina barn äta sig mätta medan man själv är hungrig och tar resterna. Många är med om den situationen. Jag tror att många barn förstår vad som händer vid det där middagsbordet. De förstår att mamma eller pappa håller igen för att man själv ska få äta sig mätt, och det är väldigt tufft att bära för ett barn.

Det är nu hundratusentals barn som lever i fattigdom i Sverige, men det hade inte behövt vara så. Vi hade kunnat bemöta arbetslösheten med tuffa åtgärdsprogram, med utbildningsinsatser och med extrajobb. Vi hade kunnat avstå från att montera ned skyddet via a-kassan. Många familjer tvingas gå ned på en inkomst på 13 000–14 000 kronor med de nya a-kassereglerna. Det är ersättningen för en heltidstjänst. Vi har inte höjt barnbidraget. I budget efter budget har regeringen valt att prioritera på annat sätt. Man har valt att sänka skatterna för dem med högst inkomster. De har fått gå före i kön.

Nu föreslår regeringen att man ska reformera försörjningsstödet och väljer att rikta sig specifikt mot de barn som råkar ha många syskon. Man vill ge barn med många syskon väsentligt sämre möjligheter i livet och putta ut dem i fattigdom.

Det är inte bara familjers ekonomi som avgör barns förutsättningar i livet. Det är också hur starkt samhället är. Det är hur väl skolan fungerar och hur väl barn- och ungdomspsykiatrin fungerar. Det är hur väl socialtjänsten fungerar.

Nu när vi snart gör bokslut över den här regeringen ser vi att man har prioriterat skattesänkningar framför de resurstillskott som skulle ha behövts i den kostnadskris vi haft. Sammantaget är detta såklart någonting de cyniska gängen exploaterar. De värvar de barn som lever i fattigdom och som är mottagliga för deras försök till rekrytering.

När det har gått så långt att barn har halva foten inne i den organiserade brottsligheten – då, fru talman, måste samhället vara på sin vakt, vara starkt och verkligen försöka göra skillnad. Då behöver vi inte bara den moderna socialtjänstlag som nu är på plats, tack vare den här och den förra regeringen, utan vi måste också ha resurser att jobba med den.

Vi måste ha resurser att kunna erbjuda punktmarkering mot dem som är inne i kriminalitet som unga. Vi måste ha möjlighet att satsa på tidiga insatser. Vi måste ha möjlighet att inte bara erbjuda avhopparprogram utan även U-svängsprogram så att fler barn tar en U-sväng ifrån den organiserade brottsligheten när de är på väg in. För det behövs resurser, något som socialtjänsten skulle behöva nu, men det har inte prioriterats.

Om vi tittar på de barn som verkligen har kommit in i organiserad brottslighet, som har hamnat i den svenska ungdomsvården och som inte bor hemma hos sina föräldrar utan ska få vård ser vi ett av de kanske största misslyckandena som vi har i det svenska samhället i dag. Det tror jag att vi alla är överens om. De kan hamna i HVB-hem som är infiltrerade av den organiserade brottsligheten och som ägs och drivs av kriminella. Men det anmärkningsvärda är att det bara kan fortsätta.

Vi socialdemokrater har lagt fram förslag om att låta polisen tvångsstänga dessa HVB-hem när misstanke finns. Vi har lagt fram förslag om att man ska ha omvänd bevisbörda när man prövar tillstånd. Det är den som driver ungdomshem som ska visa att man har rent mjöl i påsen och inte tvärtom. Men vi har också föreslagit att det allmänna ska ta tillbaka kontrollen över den ungdomsvård, de HVB-hem, som riktar sig till kriminella. Allt detta har regeringen sagt nej till, och problemen kvarstår.

Några argument som ofta kommer upp är att det här skulle innebära en inskränkning av äganderätten. Ja, absolut, visst är det så! Men i valet mellan att ostört kunna driva företag och hämta hem skattepengar på ungdomsvård och att värna barns rättigheter, barns säkerhet och samhällets bästa är det inget snack om var jag som socialdemokrat och mitt parti står. Låt oss ta tillbaka kontrollen över svensk ungdomsvård, helst nu men allra senast efter valet!

Fru talman! Jag avslutningsvis nämna den personal som gör ett enastående arbete. När vi pratar om ungdomsvården glömmer vi ibland bort dem. Det finns såklart människor som inte borde jobba inom svensk ungdomsvård och som inte ska göra det, men det finns också de som går upp varje dag och gör ett fantastiskt arbete.

Jag har haft förmånen att träffa många fackligt aktiva inom Seko som har stora hjärtan och stort kunnande. Även de ser stora brister. De säger att det är frustrerande att jobba en tuff och lång dag på Sis-hem och sedan veta att när de skriver ut dessa barn hamnar de ofta på HVB-hem som ägs och drivs av kriminella.

Jag tycker att vi ska ta denna oro på allvar och på allvar göra upp med kriminaliteten inom svensk ungdomsvård. Framför allt bör vi göra det för våra barns skull, så att de kan få en ljus framtid trots svåra förutsättningar i början av livet.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 14.

(Applåder)