Herr talman! För de flesta i vårt land står trygghet högt upp på önskelistan. Lag och ordning är fortsatt en av väljarnas absolut viktigaste frågor.

Mörka rubriker om våldet och den grova kriminaliteten avlöser varandra, med individer som anser sig ha rätt att bruka våld och göra våld på hela samhället.

Ny lagstiftning, effektivare verktyg och ökade satsningar på polis och övrigt rättsväsen ger goda resultat. Men gängkriminalitet och organiserad brottslighet är fortsatt utmanande, så mycket återstår innan vi har tryckt tillbaka den brottslighet som i förlängningen utgör ett hot mot vårt öppna och demokratiska samhälle.

Herr talman! Ljuspunkten är att vi har en regering som förstår allvaret i detta. Som nämnts här i talarstolen gör vi nu den största omläggningen av rättspolitiken i modern tid.

Den straffreform som föreslås innebär dubbla straff för gängkriminella, ett femtiotal skärpta straffskalor, slopad ungdomsreduktion, en ny struktur som bättre återspeglar brottets allvar och påföljden villkorligt fängelse. Vi föreslår även sänkt straffmyndighetsålder för de allra grövsta brotten.

De åtstramningar som vi nu ser är en följd av en successiv nedmontering av goda normer och värderingar. Kopplat till detta och som en konsekvens har utvecklingen av gängkriminalitet och organiserad brottlighet underlättats genom tillgång till en god rekryteringsbas, goda organisationsmöjligheter, goda vinstmöjligheter och svaga kontrollmöjligheter. I detta ligger mycket av förklaringen till den brutala brottsutveckling som vi nu bevittnar.

Det har inte varit tydligt vilka värderingar som inte är valbara. Sverige har i stort svikit familjens betydelse och betydelsen av en kompass för vad som är rätt och vad som är fel. Detta har också speglats i de låga straffen och i en straffmätning som lagt större vikt vid förmildrande omständigheter för gärningsmannen än vid kravet på brottsoffrets upprättelse.

Herr talman! Regeringen arbetar nu ihärdigt och med stor energi på det rättsliga området för lag och ordning, för tryggheten, för att stärka goda normer och värderingar och för det brottsförebyggande arbetet. Men det finns inga alexanderhugg mot kriminaliteten.

Som polis har jag under ett helt yrkesliv ägnat mig åt brottsbekämpning och sett brottslighetens utveckling på nära håll. Det har inte varit uppmuntrande, kan jag säga. De åtgärder som nu införs borde ha varit på plats långt tidigare, men benägenheten och viljan till förändring saknades. Nu är det som det är, och jag vet att det är ett tålmodigt arbete som krävs – ett metodiskt arbete, steg för steg. Det finns ingen quickfix i det här. Sakta men säkert återtar vi tryggheten, men det kommer att ta tid; det är lika bra att vi inser det.

Herr talman! Kristdemokraterna har i åratal sagt att samhället måste prioritera den person som utsatts för brott, och nu har vi en regering som låter detta faktum styra politiken.

Vi verkar nu för en lagstiftning som skärper påföljderna som ska utdömas när rättvisa ska skipas i våra domstolar. Målet med detta arbete är enkelt: att vikta om vågskålen och förändra straffrätten. Låt brottsoffret, inte förövaren, stå i centrum! Lägg omsorgen där, inte på gärningsmannen!

Herr talman! Undersökningar indikerar att en majoritet av väljarna faktiskt anser att skärpta och mer avskräckande straff är den bästa linjen för att minska brottsligheten.

Inkapacitering av förhärdade brottslingar har en brottsförebyggande effekt. Utvisning och avvisning av kriminella har även det en brottsförebyggande effekt.

Brott i nära relationer nämndes tidigare här i talarstolen. Då kan vi konstatera att polisen sedan en tid tillbaka arbetar med något som heter Operation Beta. Jag vet inte om ni har hört talas om den. I Operation Beta har man identifierat och sökt upp 1 200 män som är kopplade till brott i nära relationer, och även i det fallet ser vi en brottsförebyggande effekt – antalet kvinnor som dödats av sin partner eller före detta partner är det lägsta någonsin. Men i det här fallet gäller en nollvision. Man kan konstatera att vi måste låta insatserna fortsätta, men tecken tyder på att det går åt rätt håll. Vi fokuserar nu mer på förövaren och mer på att skydda offret, och vi är på väg.

Jag tittade på statistiken. Det nämndes här att detta är ett stort problem. Det är ett stort problem, men sanningen är att statistiken går nedåt. Polisen hanterar nu brott i nära relationer som grova brott och har också lagt dem på enheten för grova brott, vilket är en indikation på att man tar det här på största allvar.

Straffen har inte upplevts som rättvisa och proportionerliga. Brottsoffer har inte fått den berättigade upprättelse som förväntas. Nu ändrar vi på det med straff som ser till att farliga personer låses in på längre tid och inte kan begå nya brott, förstöra andras liv eller rekrytera nya unga personer in i kriminalitet. Och när de väl kommer ut ska vi se till att de inte återfaller i brott.

Herr talman! Sverige behöver en ny straffrätt, en ny balans där vi viktar om vågskålen med fokus på straffskärpning snarare än rabatt. Vi förändrar mängdrabatten i dess nuvarande form och låter försvårande omständigheter väga tyngre. Brottsdrabbade ska inte lämnas i sticket, för då lämnar vi hela samhället i sticket.

Ytterst handlar det som sagt om värderingar – att straffrätten upplevs som rättvis och att den som drabbas av brott och den kränkning detta innebär får berättigad upprättelse.

Avslutningsvis, herr talman: Kristdemokraterna är det värderingsdrivna partiet. Som kristdemokrat kommer jag alltid att kämpa för de värderingar som byggt vårt samhälle starkt. Dessa värderingar behövs nu mer än någonsin.

Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)