Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i detta betänkande, som handlar om gymnasieskolan.

Gymnasieskolan är inte vilken marknad som helst. Den är inte till för riskkapital och kortsiktiga affärsmodeller eller för att skapa nya vinstmarginaler i stora skolkoncerner. Gymnasieskolan är en samhällsbärande institution som ska ge unga människor kunskap, framtidstro och en trygg väg in i vuxenlivet. Den ska bidra till kompetensförsörjningen i hela landet, och den ska förvalta våra gemensamma skattemedel med största ansvar.

Just därför är det så allvarligt när politiken inte förmår styra skolan efter samhällets behov.

I dag ser vi tydligt att matchningen mellan gymnasieskolans utbildningsbehov och arbetsmarknadens kompetensbehov inte fungerar tillräckligt väl. Vi vet att arbetsgivare inom industri, vård, teknik och andra viktiga sektorer efterfrågar utbildad arbetskraft. Vi vet samtidigt att systemet inte alltid styr resurserna dit där behoven är som störst. Och vi vet att regeringen, trots att problemen är väl kända, väljer att i huvudsak säga ”vänta”.

I betänkandet hänvisar majoriteten i utskottet till redan införda regler och till en pågående utredning som ska redovisas först i december 2027. Därmed avslår man våra krav på ökad statlig styrning av gymnasieskolans dimensionering, som vi debatterar här.

Herr talman! Detta är inte tillräckligt, och det är inte heller ansvarsfullt, för sanningen är att många av problemen i gymnasieskolan inte bara handlar om bristande uppföljning. De handlar också om ett större systemfel. När marknadslogik tillåts styra skolan uppstår marknadsmisslyckanden. Det som är lönsamt för en skolkoncern är inte alltid det som är bäst för eleven, arbetsmarknaden eller samhället. Det är ett grundläggande problem.

På en vanlig marknad kan man kanske acceptera att företag etablerar sig där vinsten är som störst, men skolan är ingen vanlig marknad. Om utbildningar startas, byggs ut eller marknadsförs för att de är billiga att driva eller ger god avkastning snarare än för att fylla samhällets kompetensbehov får vi en snedvridning. Vi riskerar att få en överetablering på vissa håll, underförsörjning på andra håll och ett utbildningsutbud som i för liten utsträckning planeras utifrån Sveriges långsiktiga behov. Det är ett marknadsmisslyckande.

Socialdemokraterna vill se starkare statlig styrning. Arbetet med att förbättra matchningen mellan gymnasial utbildning och arbetsmarknad måste fortsätta. Vi menar att det behövs tydligare ramar för både offentliga och fristående huvudmän så att utbildningsutbudet bättre motsvarar arbetsmarknadens behov. Om staten inte styr blir det marknaden som gör det. Men marknaden har visat att den inte klarar detta uppdrag.

Herr talman! Det här är också en fråga om respekt för skattebetalarna. Varje skattekrona som går till skolan ska gå till elevernas undervisning, fler lärare, bättre stöd, elevhälsan, ordning och reda och en skola som håller ihop Sverige. Skattepengar ska inte försvinna ut som vinster till stora skolkoncerner samtidigt som kommuner tvingas bära det långsiktiga ansvaret för hela utbildningssystemet.

Herr talman! När skolkoncerner kan göra vinster genom att välja lätta etableringar, billiga upplägg eller program som kostar mindre att driva samtidigt som kommunerna måste ta ansvar för helheten blir systemet skevt. Då socialiseras ansvaret medan vinsterna privatiseras. Det är inte effektivt. Det är inte rättvist. Det är inte ett klokt sätt att använda skattemedel på.

Det är i grunden ett slöseri med våra gemensamma resurser när systemet tillåter att pengar som borde gå till utbildning i stället blir utdelning, expansion eller koncernvinster. Samtidigt står arbetsgivare utan rätt kompetens. Elever riskerar sämre vägledning, och kommuner får svårt att planera långsiktigt. Det är dålig politik och dålig hushållning.

Herr talman! För oss socialdemokrater är det självklart att skolan ska styras av samhällsintressen och inte av marknadsintressen. Vi vill inte ha ett system där gymnasieutbildningens inriktning formas av vilka program som är lönsamma att driva för stora aktörer.

Vi vill ha ett system där utbildningsutbudet planeras utifrån vad Sverige behöver. Det behövs fler undersköterskor, fler industrikompetenser, fler tekniker, fler yrkesutbildade och fler unga som får en stabil väg in i vuxenlivet. Det handlar om att återta den demokratiska kontrollen i skolan. Det handlar också om jämlikhet, för i ett marknadsstyrt system blir det ofta den elev som har starkast stöd hemifrån som lättast hittar rätt. Men skolan ska inte förstärka skillnader; skolan ska utjämna dem. Därför behövs ett starkare offentligt ansvar, tydligare planering och en politik som sätter samhällsnytta före marknadsandelar.

Herr talman! En annan stor fråga i betänkandet gäller arbetslivskunskap. Vi socialdemokrater menar att svenska gymnasieelever behöver få bättre förståelse för sina rättigheter och skyldigheter i arbetslivet samt kunskaper om arbetsmiljölagstiftningen. Därför anser vi att arbetslivskunskap bör integreras i samtliga gymnasieprogram. Vi framhåller också att det är särskilt viktigt att yrkesprogrammen innehåller branschanpassad arbetslivskunskap med fokus på arbetsmiljö.

Arbetslivskunskap är alltid viktigt, men särskilt i en tid då arbetslivet förändras snabbt och unga människor ofta möter en arbetsmarknad präglad av osäkra villkor, tillfälliga anställningar och ibland bristande kunskap om rättigheter. Att förstå arbetsmiljö, säkerhet, ergonomi, arbetsrätt och ansvar på arbetsplatsen är inte något extra. Det är grundläggande kunskap. Det är kunskap som skyddar unga människor från att fara illa. Det är kunskap som stärker dem i mötet med arbetsgivare och som bidrar till ett seriösare arbetsliv.

Det finns en tydlig skillnad mellan ett socialdemokratiskt perspektiv och ett marknadsliberalt perspektiv. Vi menar att skolan inte bara ska leverera individer till en marknad. Skolan ska rusta medborgare att stå starka i arbetslivet och i samhället. Unga människor ska inte lämnas ensamma att orientera sig i ett ibland hårt arbetsliv utan kunskap om sina rättigheter. De ska få med sig verktygen redan i skolan.

Herr talman! Det som förenar våra reservationer i detta betänkande är en enkel men viktig princip: Skolan ska styras för samhällets bästa, inte för marknadens bästa. Därför vill vi ha starkare statlig styrning av dimensioneringen. Därför vill vi motverka att marknadsskolans logik försvårar kompetensförsörjningen. Därför kritiserar vi att vinster tas ut ur ett system som finansieras med skattemedel. Därför säger vi nej till slöseri med resurser som borde gå till undervisning. Och därför vill vi ge alla gymnasieelever bättre arbetslivskunskap och en tryggare start i vuxenlivet.

Regeringens linje är att vänta, utreda och hoppas att marknaden tillsammans med befintliga regler ska lösa problemen. Vår linje är en annan. Vi vill styra, ta ansvar, använda skattemedel klokt och sätta elevers framtid före skolkoncernernas vinster. Vi vill bygga en gymnasieskola som stärker både individen och Sverige. Med detta, herr talman, yrkar jag åter bifall till Socialdemokraternas reservation 1.

(Applåder)