Herr talman! I dag debatterar vi straffrättsliga frågor. Justitieutskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden, bland annat med hänvisning till pågående arbete.

I dag spelar Sverige VM-playoff mot Polen, en match jag kommer att se på plats senare i kväll. Tankarna på en svensk seger fick mig att tänka på ett känt svenskt citat som tagit sig djupt in i svenskarnas medvetande. I en tv-sänd match ska Arne Hegerfors en gång ha sagt att det ”ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk”.

Faktum är dock att man har gått genom alla VM-matcher som visats i svensk tv där Kamerun spelat, och inte någonstans kan man hitta citatet. Man har till och med gått genom alla matcher där olika afrikanska lag spelat och inte någonstans kan man hitta att han, eller någon annan, säger detta. Trots det kan säkert många som lyssnar säga sig ha hört det. Till och med Hegerfors själv sa många år senare i en intervju att han trodde att han faktiskt sagt så.

Detta fenomen kallas för Mandelaeffekten. Det handlar om att man genom skapade minnen får en person, eller sig själv, att minnas saker som faktiskt aldrig har hänt. Ett annat citat som kan appliceras på denna effekt är det som säger att om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den till slut en sanning. Ett annat känt exempel är att många tror att alliansledarna badade badtunna när Alliansen bildades 2004, något som heller aldrig hände.

Just inom politiken ser vi gång på gång försök till detta. Socialdemokraterna upprepar mantrat att de alltid varit för kärnkraft, trots att sanningen visar motsatsen. Samma parti påstår att man alltid har velat ha ordning och reda i migrationspolitiken, trots att verkligheten är en helt annan. Man försöker också ta åt sig äran för omläggningen av kriminalpolitiken, inte minst de straffrättsliga frågorna, vilket är ett tredje försök.

Vi i Sverigedemokraterna och våra samarbetspartier vann valet 2022 för att fixa energipolitiken, där Socialdemokraternas nedläggning av svensk kärnkraft fått elpriser att rusa i höjden. Vi vann valet genom att lova ordning och reda i migrationspolitiken, där oredan varit stor under väldigt lång tid, och nu har vi den lägsta asylrelaterade invandringen på över 40 år. Vi vann också valet genom att lova ordentliga straffskärpningar och att vi skulle komma till rätta med våldet och otryggheten i Sverige, och nu har skjutningarna mer än halverats. Det är sanningen, och allt annat är försök till historieförfalskning.

I debatten möts man ofta av argumentet att strängare straff inte fungerar och att man i stället behöver satsa på förebyggande åtgärder. Först och främst är den frågan inte svart eller vit, utan man kan göra både och. Under det senaste socialdemokratiska regeringsinnehavet ökade antalet skjutningar med över 200 procent, och nu har det minskat med hälften. Med den argumentation jag nämnde misslyckades Socialdemokraterna med det förebyggande arbetet under sina senaste åtta vid makten, medan vi i Tidöpartierna har lyckats med det förebyggande arbetet under våra fyra år vid makten.

Jag tror på en kombination av båda. Vi behöver ge alla barn i Sverige möjlighet att göra vad de vill med sina liv, och det tycker jag att Sverige är bra på. Vi har skolplikt från förskoleklass och genom hela grundskolan. Efter det har du möjlighet till gymnasiestudier, då du dessutom får bidrag för att studera, och efter det har du chansen att utbilda dig ännu mer och få ännu högre studiebidrag – om du inte tar chansen arbeta direkt efter gymnasiet.

Vad man än väljer är Sverige fullt av möjligheter. Vi har ett utbyggt föreningsliv som är betydligt billigare än i jämförbara länder, vi har fritidsverksamhet i skolan och fritidsgårdar att hänga på efter att fritidsverksamheten på skolorna stänger. Med andra ord finns det ingen som helst anledning att välja en kriminell livsstil.

Vad ska vi då göra med de barn som ändå väljer att bli kriminella efter att föräldrar, lärare, kuratorer och socialtjänst misslyckats med att sätta gränser? Jo, då är det Kriminalvården som behöver steppa in, både för barnens bästa och för alla skötsamma samhällsmedborgares trygghet.

Låt mig också vara tydlig med en sak i den här debatten: Inlåsning fungerar. Är man inlåst kan man inte begå nya brott, och man kan inte rekrytera nya ungdomar att begå nya brott. Är man en ungdom kommer man på våra nya ungdomsanstalter dessutom att ha utbildningsplikt som ska fullföljas, något som dessa ungdomar sannolikt haft svårt att göra under den tid då de har lämnats vind för våg. Det är inget annat än en bra gåva från samhället till dem och deras framtid.

De säger att jag har fängslat tusentals – jag säger att jag har befriat miljoner. De orden kommer från El Salvadors president, Nayib Bukele. El Salvador blev känt för att vara världens farligaste land och hade i sina värsta stunder över 100 mord per 100 000 invånare. Det är som om det skulle ske 11 000 mord i Sverige varje år. I El Salvador valde president Bukele att sätta in en motoffensiv mot gängen. Över 60 000 människor med gängkopplingar sattes i fängelse, och vad hände då? Jo, år 2025 hade landet 82 fall av mord, vilket är något lägre än Sverige samma år.

Med det sagt: Jag säger inte att El Salvador har gjort allting rätt, och det här är inte på något sätt ett stöd till den politik som förs där. Men det visar med all tydlighet att inlåsning fungerar även på de mest våldsamma platserna på jorden.

Kritiken lät dock inte vänta på sig från organisationer som exempelvis Amnesty och Civil Rights Defenders, som även kritiserar vår politik. Precis som i Sveriges fall kommer dessa organisationer aldrig med någon kritik när människor mördas, våldtas, rånas och får sina liv förstörda. Kritiken kommer enbart när någon försöker ställa saker till rätta, precis som när samma organisationer har riktat kritik mot oss. Det är först när man försöker låsa in tusentals farliga människor för att befria miljoner människor från gängens våld som de så kallade människorättsorganisationerna blir förbannade. För mig är det helt obegripligt.

Nu rullar Sverigedemokraterna och Tidöpartierna ut de senaste årtiondenas största straffreform. Detta i kombination med våra tidigare åtgärder, som ökade hemliga tvångsmedel till våra brottsbekämpande myndigheter, att fler kriminella ska utvisas och att vi vill kunna ta medborgarskapet från dem som begår grova brott, innebär drakoniska förändringar jämfört med hur kriminalpolitiken i Sverige tidigare såg ut.

Vi kommer också att göra det kriminellt att vara med i ett kriminellt gäng, något som kräver en grundlagsförändring. Det är en åtgärd som på riktigt kommer att sätta käppar i hjulen för många av de organiserade kriminella nätverken i Sverige. På grund av grundlagsförändringen kommer det att krävas ett riksdagsbeslut före valet och ett efter valet för att få igenom förändringarna.

När vi tidigt under den här mandatperioden genomförde förändringen om kriminalisering av deltagande i terrororganisation var alla partier överens, bortsett från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som reserverade sig och i sina yttranden hänvisade till bland annat föreningsfriheten. Tidigare nämnda Amnesty och Civil Rights Defenders ansåg att lagstiftningen var ”djupt problematisk”. Vi får helt enkelt se hur oppositionspartierna ställer sig när en av mandatperiodens viktigaste frågor behandlas senare i år.

Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga motionsyrkanden.