Herr talman! Vi debatterar gymnasieskolan. Det är just nu många niondeklassare i Sverige som går runt med en enda stor fråga i huvudet, nämligen gymnasievalet. Det är en tid fylld av både förväntningar och press. Föräldrar, lärare, släktingar och kompisar – alla undrar vad man kommer att välja. Lägg därtill det osäkra ekonomiska läget och de förändringar vi ser på arbetsmarknaden så är det inte konstigt att detta val upplevs som viktigare än någonsin.

För många unga är gymnasievalet det första steget mot vuxenlivet och arbetslivet. Med det i åtanke är det ganska oroande att nästan 20 000 elever varje år lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det innebär att många av dem står utan tydlig väg framåt, för utan en gymnasieexamen blir det svårt att få jobb och ännu svårare att bygga sin framtid.

Vi måste därför skapa en skola som ger alla elever en chans att lyckas. Det handlar naturligtvis om arbetsro på lektionerna, trygghet i korridorerna, mer kunskapsfokus i läroplanen och att se till att lärare har förutsättningar att utföra sitt jobb på ett bra sätt.

Förutom insatser i grundskolan behöver vi också se till att de som inte klarar av att komma in på ett gymnasieprogram får en väg vidare och en utbildning som gör att de kan komma ut på arbetsmarknaden. Det finns nämligen en märklig obalans här. Samtidigt som tusentals elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet skriker arbetsgivare efter yrkesutbildad personal.

Inom vården, industrin och bygg- och transportsektorn står tjänster tomma. Företag tvingas tacka nej till uppdrag, och verksamheter minskar på grund av kompetensbrist och att det är svårt att rekrytera. Samtidigt finns många tillgängliga som kan utbilda sig om vi bara sätter in rätt insatser. Det här är ett systemfel som vi behöver rätta till.

Fler elever behöver få de kunskaper från grundskolan som krävs för att klara de nationella gymnasieprogrammen. Vi behöver också fler vägar in i arbetslivet. Vi måste se till att de som inte uppnår behörighet ändå får en möjlighet till utbildning och jobb. Därför vill Kristdemokraterna gärna att det införs ett nytt och enklare spår på gymnasienivå, med fokus på just yrkesförberedelse och praktiska kunskaper. Det ska vara ett program som är anpassat efter de elever som i dag hamnar utanför de nationella gymnasieprogrammen.

Fokus skulle vara att ge eleverna en tydlig väg rakt in i arbetslivet genom många praktiska moment, praktik och lärlingsvarianter samt nära samarbete med branscher och företag. Det skulle vara ett ställe där man helt enkelt kan få lära sig jobbet, på jobbet.

För dem som är behöriga till gymnasiet ger de nationella yrkesprogrammen en fantastisk möjlighet. Yrkesprogram ger både goda chanser till jobb och stabil inkomst och ett självförtroende och en stolthet i att kunna ett yrke, att vara utbildad och att ha en yrkestitel.

Det är tyvärr fortfarande alltför många unga som trots den kompetensbrist som finns i många branscher inte väljer yrkesutbildningar. Därför behöver mer göras för att öka attraktiviteten och anpassa utbildningarna efter arbetsmarknadens behov så att fler väljer de praktiska yrkesutbildningarna.

Här spelar studie- och yrkesvägledarna en riktig nyckelroll. Det är klart att det är bra att unga får följa sina drömmar och att studie- och yrkesvägledarna kan tipsa dem om deras drömyrken, men vägledningen måste också vara realistisk och tydlig gällande vilka utbildningar som faktiskt leder till jobb. Studie- och yrkesvägledarnas grunduppgift ska inte nödvändigtvis vara att hjälpa eleverna till deras drömutbildning utan i första hand till en utbildning som ger jobb och kan trygga elevernas framtid.

Herr talman! Det är lite olika delar här. Vi måste naturligtvis fortsätta att säkerställa att de utbildningar som erbjuds i större utsträckning styrs av efterfrågan på arbetsmarknaden snarare än vad som råkar vara populärt för tillfället.

Jag tror också att vi behöver stärka prao och studiebesök så att fler unga får en rättvisande bild av olika yrken. Många kanske har en felaktig uppfattning om hur det är att arbeta inom till exempel industrin eller i hantverksyrken. Här har branscherna själva ett viktigt och stort ansvar för att visa upp sig och locka till sig framtidens arbetskraft. Vi behöver också se till att de gymnasieutbildningar som ska utbilda till dessa yrken anpassas så att de blir mer attraktiva för eleverna att välja.

Jag tror att det även fortsättningsvis behöver finnas möjlighet att till exempel välja bort högskolebehörighet för dem som vill fokusera helt på yrkeskunskaperna – men å andra sidan också möjlighet att välja till högskolebehörighet för dem som vill. Vi behöver en flexibilitet för att folk ska vilja gå utbildningarna.

Oavsett vilken utbildning man väljer ska höga förväntningar vara norm i den svenska skolan. Jag tror att det är bra både för elever och för samhället i stort. Ingen ung ska lämnas utan en framtid, och ingen ska stå utan möjligheter, när vi vet att det finns jobb att gå till. Genom att stärka yrkesutbildningarna, förbättra matchningen mellan skola och arbetsmarknad och skapa nya vägar in i arbetslivet kan fler unga få chansen att lyckas.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 april.)