Herr talman! Jag tror att ledamoten missförstod det jag sa i mitt anförande. Vi pratar nämligen om att införa kortare gymnasieutbildningar på två år för de elever som inte har behörighet till gymnasiet i dag, det vill säga de 17 procent av eleverna som inte blir behöriga. Vi kan räkna med att en hel del av dem trots allt kommer att komma in på gymnasieskolans nationella program. Men flera av dem gör inte det, och då behöver vi ha något annat.

De här eleverna klarar inte av en teoretiserad yrkesutbildning, som den vi har i dag. Men vi kan inte ha dem löpande vind för våg inom ramen för det kommunala uppföljningsansvaret, utan vi behöver något annat. Då menar vi att tvååriga yrkesutbildningar utan teoretiska inslag skulle vara vägen framåt. Det förs diskussioner med Svenskt Näringsliv om detta. Vi har varit väldigt tydliga med att vi inte kan prata om treåriga utbildningar när det gäller den här elevgruppen.

När det sedan gäller treåriga yrkesprogram i sig har vi helt klart varit skeptiska, för att inte säga negativa, till den teoretisering som har skett. Däremot har vi inte sagt att man automatiskt skulle diskvalificera dem som går yrkesprogram från att kunna söka in på högskolan. Vad vi pratar om är att vi vill ha ett två-plus-ett-system – man läser först två år, och sedan finns det möjlighet att lägga till ett tredje år med teoretiska kunskaper för att bli behörig.

Men den diskussion vi för här – jag tror att det är detta Robert Olesen menar – handlar om de elever som inte kommer in på nationella program. Där vill vi se tvååriga yrkesprogram.