Fru talman! Den här frågan diskuterades den 20 mars, och den diskuteras i dag igen. Statsrådet återkommer egentligen med samma svar.

Det är inget i lagstiftningen som hindrar kommuner och regioner från att vara mer generösa i sina bedömningar. Det är just det som är problemet. Lagen tillåter i teorin generositet, men i verkligheten ser vi att tillämpningen blir allt snävare. Det blir då inget lokalt problem utan ett systemfel.

Fru talman! Det finns i dag inget i lagstiftningen som säkerställer likvärdighet, och det finns inget som driver på en mer generös tolkning. Det finns inget som förhindrar att kommuner under ekonomisk press eller med olika praxis gör allt snävare bedömningar, utan det vilar på deras goda vilja. Det är just det som är det stora problemet.

Trafikanalys har redan visat att tillämpningen har glidit bort från lagens intentioner. Att säga att lagen tillåter generositet räcker inte när systemet i praktiken leder till det motsatta. Vi kan inte ha rättigheter som bygger på att enskilda kommuner väljer att vara generösa och att vi lyfter upp dem som goda exempel.

Rättigheter måste vara tydliga, förutsägbara och likvärdiga över hela landet. Annars är det inte rättigheter. Då är det en geografisk fråga och en fråga om generositet.

Därför blir min avslutande fråga till ministern: När tillämpningen systematiskt blir snävare, trots att lagen i teorin tillåter mer, varför anser då inte regeringen att det är lagstiftningen som behöver förändras utan hänskjuter frågan till kommunerna och regionerna?