Herr talman! Vart är Sverige på väg? Svensk sjukvård är i fritt fall. I ett allt skörare Sverige kan Leo, som fyller fem, inte bjuda sina kompisar från förskolan på barnkalas. Föräldrar som sliter och stretar för att göra allt för sina barn fick lagom till sommaren sänkt bostadsbidrag av regeringen och Sverigedemokraterna.

De allra flesta i det här landet försöker göra sitt så gott de kan och lite därtill utifrån förutsättningarna. Knytkalas hålls på kyrkorna. Matkassar delas ut till svenska pensionärer som trots att de byggt upp landet och sörjt för oss andra nu inte har råd att både äta och betala hyran.

Min vän som är sjuksköterska berättar om sina dagar på en överfull akut, om den konstanta känslan av att inte räcka till och om patienter som ligger i korridoren och kämpar mot sjukdom och oro.

Så här skulle det inte behöva vara i ett välfärdsland.

Det finns väldigt många människor där ute som kämpar på och hjälper varandra när olyckan är framme. Men, herr talman, när ska den svenska regeringen göra sitt?

Herr talman! Det är nu ett år kvar till valet, och den här mandatperiodens sista höstbudget diskuteras. Jag tänkte att vi skulle unna oss en liten sammanfattning.

Hallå, är det någon hemma? Det är en fråga man velat ställa under hela mandatperioden. Alla andra har märkt hur kostnaderna slår, att det är näst intill omöjligt att få en tid på vårdcentralen och att medicinerna blir dyrare. Men det verkar som att regeringen gick och gömde sig så fort regeringsförklaringen var uppläst.

Fritt fram! ville man ropa när hushållen lämnades helt ensamma att hantera konsekvenserna av krisen. Ni kan komma fram nu! Svensk sjukvård fungerar inte.

Och när de väl tittade fram möttes vi av ren förnekelse, med hemmasnickrade diagram över hur klimatmålen var uppnådda. Tillväxten kommer, mässade finansministern. Jag ska rädda sjukvårdspersonalen, sa statsministern, och varslen stod som spön i backen. Vi tror det när vi ser det, tänkte väljarna helt riktigt.

Det hjälper inte heller att döpa om det stålbad regeringen dumpade på svensk sjukvård till en historisk satsning. Inte heller ”Vi satsar brett på hushållen” flyger när 50 000 per år levereras till dem med en hel förmögenhet i månadslön. Finansministern har själv genom sitt budgetförslag fått mer i plånboken under en månad än den genomsnittliga löntagaren får på ett helt år.

Är det dolda kameran? frågade min pappa i telefon från tv-soffan efter att ha räknat ut att det för honom blev knappt en hundring.

Herr talman! Den alternativa verklighetsbeskrivningen verkar dock inte ha gått hem hos väljarna. Kostnaderna i vardagen fanns ju kvar trots finansministerns sagor. Det blev inte kortare väntetider i sjukvården bara för att hon sa det på en presskonferens. Ska det bli så måste politiken jobba för det.

Vad gjorde då regeringen? Kröp man till korset, räddade välfärden och investerade för jobben och tillväxten? Jag skulle inte tro det.

Men aktiviteten ökade ändå dramatiskt på Regeringskansliet i takt med det att opinionsläget blev allt svagare. På vilket vis? undrar du kanske, herr talman. Genom en reformagenda för att stoppa att kriminella tvättar pengar i äldreomsorgen? kanske ni andra tänker.

Jag får lov att göra er besvikna. Var inte så gammaldags! Det är nya tider nu.

Men visst steppade Tidöstyret upp, framför allt på sina Twitterkonton. Kolla inte på oss! Arbetslösheten är inte vårt fel; det är invandrarnas. Välfärden hotas inte av kriminella, höga vinstuttag och regeringens underfinansiering. Den hotas av barnfamiljer som får alldeles för mycket i barnbidrag.

Samtidigt som hela världen bevittnar hur barnen svälter till döds under pågående folkmord i Gaza menar näringsministern att Israel gör hela världen en tjänst. Judiska ungdomar som protesterar mot israelisk militär möts av att den svenska utrikesministern sprider inlägg på sociala medier som kallar dem odjur.

Samtidigt verkar konstigt nog ”Ta inte hit Mellanöstern” vara ministrarnas favoritsägning i egentligen vilken fråga som helst när man ska läxa upp missnöjda medborgare. Men när Mellanöstern genom exempelvis Saudiarabien äger och gör pengar på svensk välfärd är man inte lika nogräknad.

Herr talman! Trots alla de ansträngningar som gjorts för att skylla ifrån sig och flytta fokus är väljarna inte imponerade. Faktum är att det är en historiskt illa omtyckt regering vi har. Att ta från pensionärer med äldreförsörjningsstöd och från långtidsarbetslösa byggnadsarbetare för att ge till Ulf Kristersson och andra med en adress i Stockholms innerstad är ingen röstmagnet. Hatretorik ställer inte mat på bordet. Att någon annan har det ännu sämre betalar inte människors hyra.

Herr talman! Hur konstigt det än låter verkar det som att det plötsligt har slagit ned som en blixt från klar himmel hos regeringen och Sverigedemokraterna att – just ja – det är ju trots allt i Sverige vi befinner oss. I Sverige har vi fortfarande demokrati.

Paniken är total i Tidöstyret när de inser att valet inte sker på Twitter. Trollarméer kan inte göra något åt det faktum att varje person har en röst: bankdirektören, butiksanställda, barnskötare, finansministern och jag. Man behöver inte vara en Einstein för att räkna ut att med enbart moderata kärnväljare vinner man inga val.

Därför, herr talman, står vi här i dag med en budget som har hela 80 miljarder i reformutrymme. Vi får gå tillbaka till pandemin för att komma upp i liknande siffror. Det är cyniskt, ohederligt och desperat. Hade man velat göra något hade man gjort det tidigare. Då hade man inte fördjupat den lågkonjunktur som man nu har försatt människor i utan man hade skyddat hushållen och välfärden.

Detta känns som en partner som har varit notoriskt otrogen år ut och år in och plötsligt lovar bättring. Så agerar regeringen. Eftersom man inte bryr sig tillräckligt mycket om hur det blir, bara hur det låter, kommer det att vara tydligt att det inte blir guld och gröna skogar den här gången heller i budgeten. Den budget som finansministern räcker över är i själva verket lika rejäl som en blombukett som man har köpt på en bensinmack för att säga förlåt.

Finansministern och regeringen spelar roulett med skattebetalarnas pengar. Kaffe och kaka med matjättarna sänkte inte matpriserna. Vänsterpartiet sa det gång på gång och lade fram förslag på förslag som avvisades. Nu med ett år till valet och alldeles för få röster i mätningarna har man plötsligt valt att agera. Om än tillfälligt, åtminstone tills efter valdagen, ska matmomsen sänkas.

Sverigedemokraterna har under tre långa år enbart bidragit med att tipsa väljarna om att man kan handla billigare. Nu slår de sig för bröstet och säger att det nu blir Jimmies matkasse. Men eftersom regeringen inte har brytt sig om att säkerställa att sänkningen går till det tänkta, det vill säga till hushållen och sänkta priser, riskerar skattesänkningen i stället att bli ett presentkort på 20 miljarder från Jimmie till Icakoncernen.

Herr talman! Sverige är skörare än på länge. Vi lever i oroliga tider. Den inre och yttre säkerheten har försämrats. Det starka och trygga Sverige hade behövts här. Vi som vill byta regering om ett år måste vinna valet på egna meriter, med en sakpolitik som vi tror på och bottnar i, med en reformagenda för jobben, tillväxten, välfärden och omställningen.

Sverige behöver gå i en helt annan riktning. Mer än någonsin behövs ett ledarskap för gemenskap, där vi håller ihop, där politiken finns för medborgarna. Så byggs motståndskraften, och så blir Sverige starkare.

Jag ser fram emot att få återkomma och diskutera Vänsterpartiets förslag i den budgetdebatten.