Herr talman! Vi har fått höra Elisabeth Svantesson redogöra för sin avskedsbudget. Det är häpnadsväckande att finansministern är så nöjd. Hon tycker att hon har gjort allt rätt. Hon talar om att politiken ger resultat. Sverige är på rätt väg.

Tittar man på hur verkligheten ser ut skulle jag snarare förvänta mig en ursäkt till det svenska folket från finansministern. Resultatet av SD-regeringens och Elisabeth Svantessons ekonomiska prioriteringar talar sitt tydliga språk.

Lågkonjunkturen har förlängts som en konsekvens av finansministerns prioriteringar. 100 000 fler människor har inget jobb att gå till. Varslen haglar, och konkurserna bland företagen är rekordhöga.

Sveriges tillväxt har varit i Europas bottenliga. Priserna är högre. En barnfamilj kan få betala 30 000 kronor mer för sin mat per år. Reallönerna kommer inte att återhämta sig på flera år. Det är de ekonomiska konsekvenserna. Men det finns andra samhällsproblem som hänger ihop med det.

Tillväxten är låg, men utsläppen är rekordhöga. Det är bakvänt. Sverige var tidigare ett land som hade stark tillväxt och minskande utsläpp. Sverige har i dag låg tillväxt och ökande utsläpp. Sverige riskerar miljardböter när SD-regeringens politik tar oss allt längre från klimatmålen.

Samtidigt har vi den fortsatta våldsvågen. Sprängningarna ökar. 200 procent fler barn under 15 år är involverade i mordärenden i vårt land. Bara i helgen har vi haft två dödsskjutningar, samtidigt som sprängningarna fortsätter.

Herr talman! Ingen regering har lyckats vändas den här utvecklingen, inte heller den här regeringen. Men hur kan man vara så enormt nöjd med resultatet?

Herr talman! Hela mandatperioden har SD-regeringen satt kommuner och regioner på svältkur. Resultatet blir tydligt: Vi har haft en kris i sjukvården med oacceptabelt långa köer. I skolan och förskolan fortsätter skattepengar att läcka ut till riskkapitalister i stället för att gå till lärare i klassrummet och bättre förutsättningar för eleverna.

Med den här budgeten vänds inte utvecklingen. Det är en budget full av tillfälliga åtgärder men utan en riktig riktning mot framtiden. Det finns ingen riktig tillväxtpolitik eller något som kommer att vända jobbkrisen. Det finns ingen trovärdig välfärdspolitik, ingen långsiktig energiöverenskommelse, ingen maffialagstiftning och inte tillräckliga åtgärder för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Herr talman! En sak är tydlig. Höginkomsttagarna blir återigen stora vinnare. Budgeten innebär samtidigt att man försöker att lura dem som har drabbats hårdast av den ekonomiska politiken.

Det kanske tydligaste exemplet är när regeringen först gick ut och sa att man nu skulle höja bostadsbidraget för de mest utsatta barnfamiljerna. I själva verket visade det sig vara en försämring.

Först drog regeringen ned tillägget i bostadsbidraget för barnfamiljer med 2 100 kronor som mest i månaden. Nu lägger den tillbaka 1 000 kronor och säger att det är en förbättring när det i själva verket är en försämring.

Sverigedemokraterna och regeringen fortsätter att göra samma misstag som man har gjort flera år i rad. Man har råd att sänka skatten för dem som redan har mest, men man har som enda land i Norden inte råd att höja barnbidraget. Man har inte råd att ta bort det orättvisa karensavdraget som drabbar arbetare runt om i Sverige, eller att göra det billigare att hämta ut medicinen för våra äldre som tvingas välja mellan medicin och att betala räkningen.

Herr talman! Det verkar inte riktigt som att finansministern har förstått hur verkligheten ser ut i vårt land.

Är vi på rätt väg när äldre med dålig ekonomi måste välja mellan medicin och räkningar? Är vi på rätt väg när allt fler unga går ut från universitetet och inte får jobb med en gång? Är vi på rätt väg när ensamstående föräldrar tvingas vända på varenda krona för att få vardagen att gå ihop?

De här grupperna kanske inte är Moderaternas kärnväljare. Men de är riktiga familjer, och de är riktiga människor som bygger vårt land – människor som förtjänar respekt.

(Applåder)

Herr talman! Det påstås ofta att regeringen ärvde en hög arbetslöshet. Men vad den faktiskt ärvde var en arbetslöshet på väg ned. Det är under den här regeringen som arbetslösheten har ökat igen. Är vi på rätt väg när 100 000 fler människor är arbetslösa jämfört med när regeringen tillträdde? Det är lika många som bor i Jönköping, Lund, Norrköping eller Umeå. Över en halv miljon människor saknar ett jobb att gå till.

Sedan valet 2022 har arbetslösheten ökat i 16 av 21 län. Nästan 30 000 företag har gått i konkurs. På Billerud riskerar nu 650 anställda att förlora jobbet. Scania har varslat om 750 tjänster. I dagarna väntar anställda på Volvo Cars på besked om vad som händer med det stora varslet där.

Då skyller Elisabeth Svantesson på handelstullar och ekonomisk osäkerhet. Och det är sant att världen är utsatt för detta, men faktum är att Sverige presterar sämre än många jämförbara länder. Tullar och geopolitik påverkar ju även våra grannländer, men arbetslösheten har ändå minskat i många länder i Europa samtidigt som den har ökat i Sverige. Sverige har nu den tredje högsta arbetslösheten i EU. Är Sverige på rätt väg?

Detta är ingenting som prioriteras i den här budgeten. Det finns några pliktskyldiga småskvättar på olika insatser, en del tillfälliga åtgärder som jag inte vet om regeringen tror på och sedan en helt tom propositionslista från Arbetsmarknadsdepartementet. Är det vad man förväntar sig i ett sådant här läge, med så låg tillväxt och så hög arbetslöshet?

Herr talman! Med den här regeringen har Sverige färre företag, fler arbetslösa och fler som lever på bidrag. SD-regeringens arbetslinje saknar arbete. Tillväxtpolitiken saknar tillväxt. Gång på gång har finansministern fått revidera ned sina tillväxtprognoser. Senast inför sommaren fick Svantesson krypa till korset och erkänna att hon missbedömt läget igen när tillväxtprognoserna mer än halverades för vårt land för innevarande år.

En starkt bidragande orsak till att tillväxten inte har tagit fart är att regeringen har låtit vanligt folk och svensk välfärd ta den ekonomiska smällen under krisen. Regeringen har också helt ignorerat byggsektorn, som drabbats hårt av konjunkturen. Jag ser ingenting i budgeten om detta, och nu uteblir viktiga strukturreformer. Jag menar att detta är allvarligt.

Det här var en felriktad politik som kommer att gå till historien som en period då svenska makthavare misslyckades med den ekonomiska politiken. De misslyckades med att ge företagen och industrin de förutsättningar de behövde för att investera.

Låt mig citera Svenskt Näringsliv, herr talman: ”Nu måste en extremt lång negativ trend brytas. Vi är uppe i 12 kvartal av svag konjunktur bland Svenskt Näringslivs medlemsföretag – den längsta sådana perioden i mätningens historia. Det är en rekordsvit ingen kan vara stolt över.”

Är vi på väg åt rätt håll? Jag tror att många är förvånade över att regeringen inte tar tillväxtfrågan på större allvar. Att man inte tar tag i arbetslösheten är en sak, men det görs inte heller tillräckliga insatser på andra områden, som satsningar på industrin. Det görs ingenting för att få igång bostadsbyggandet, ingenting för att få upp investeringsnivån och ingenting för att ge långsiktiga besked till industrin i viktiga framtidsfrågor.

Herr talman! Jag menar att regeringen saknar en plan för vad Sverige ska leva av i framtiden. Det är särskilt allvarligt i den tid vi lever i, när förutsättningarna för säkerhet, välstånd och tillväxt snabbt skiftar. De geopolitiska spänningarna växer, protektionismen ökar och den industriella kartan ritas om. Världen är mitt uppe i ett teknikskifte som kommer att få stor inverkan på vår ekonomi.

Det här ställer nya krav på Sverige, och det kräver nya lösningar. Men jag menar att den här budgeten inte ger de svaren. Regeringen lever lite grann kvar i går.

Vi socialdemokrater vet att det handlar om att ligga i framkant av teknikutvecklingen, för när fler företag skapas och när jobben blir fler blir Sverige och alla svenskar rikare. Då kan kaféet anställa en servitör till, då kan gymnasieleven få sitt första sommarjobb, då kan nya företag inom industrin skapa framtidens lösningar och då kan undersköterskan få fler kollegor. Då kan vanligt folk på vanliga jobb få ordentliga löneökningar. Det är så det hänger ihop. En stark ekonomi ger fler företag möjlighet att växa, fler människor i arbete, ökade resurser till välfärden och högre löner för dem som arbetar.

Men det här levererar inte Sverige i dag. Regeringen lämnar efter sig ett land som har utvecklats sämre än övriga Europa, med en lägre tillväxt och en högre arbetslöshet. Den lämnar efter sig skenande underskott och stora utsläpp som gör framtiden farligare och dyrare. Det håller inte.

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning – en politik som på riktigt får igång tillväxten och står på vanligt folks sida.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lena Bäckelin, Joakim Järrebring och Anna-Caren Sätherberg (alla S).