Herr talman! Jag tackar Alexander Christiansson för anförandet, som tydliggör åsiktsskillnaderna inom kulturutskottet. Jag tror att vi alla tycker att det är bra att vi har en debatt där skillnaderna kommer fram. Jag har tänkt länge på det här med att man ofta säger att vi är överens inom kulturen, att vi drivs av samma kulturpolitiska mål och så vidare. Det är väl snarare så att debatten tyvärr gått lite under radarn för de stora medierna och så vidare. Därför har man inte sett de här ideologiska skillnaderna, och det är kanske också en orsak till att de har lyckats växa, vilket de gör.

Jag ska inte gå in alltför mycket på de åsikter som vi inte ställer upp på, till exempel det här med att det inte skulle vara värt att stödja den ideella kulturen som hobby och vad jag tycker är ett misstänkliggörande som går ut på att man skulle stödja vänsterinriktad kultur och inte annan, något som jag inte alls tror stämmer.

Jag tänkte i stället fråga hur Sverigedemokraterna ser på det här med att bredda finansieringen och få in näringslivet. Alexander Christiansson nämnde det danska systemet. Jag tycker också att det är bra. Carlsberg, Mærsk och andra stora finansiärer ger pengar till kulturen. I Sverige har vi av historiska skäl en annan struktur. Wallenberg, de här med Tetra Pak och så vidare började för hundra år sedan lägga in pengar i forskningen snarare än i kulturen. Det är jätteviktigt för forskningen. Det är otroligt viktiga pengar, men de kom inte till kulturen.

Att det nu är läge för det här tror jag att vi är rätt överens om. Vi måste försöka få in näringslivet som finansiär utan att staten för den delen backar. Vad vill Sverigedemokraterna göra för att uppmuntra näringslivet att fondera pengar till kulturen?