Herr talman! Statsministern och jag är årsbarn och tillhör ibland den generation som kallas seniorer – trots att vi både vill och kan fortsätta bidra, eller hur?

När seniorer diskuteras handlar det ofta om vård, omsorg och kostnader. Chansen att bli kallad till jobbintervju efter 50 minskar, trots att företag och organisationer ropar efter den kompetens vi faktiskt besitter.

När boenden och aktiviteter riktas till 60plus, och ibland till 55-plus, förstärks bilden av att ålder hör ihop med passivitet.

Herr talman! Jag undrar hur statsministern ser på seniorers roll i arbetslivet, i civilsamhället och som en fortsatt kraft i Sverige för att ta vara på erfarenheter och engagemang.