Herr talman! Svaret är att vi gör det på många sätt.

De som tittade eller lyssnade på Fadimedagarna för bara några månader sedan fick en ganska bra beskrivning av allt det vi gör, inklusive att betrakta det som en egen del i jämställdhetspolitiken.

Allt det som nämns här är det som gör just hedersbrott så speciella. Det finns en bredare kontext. Andra hjälper till i brottsligheten. Man normaliserar brotten mot brottsoffret.

Vi nämnde Stockholm alldeles nyss. Jag jobbade i början av 2000-talet med de svåra sociala problemen i Stockholm som socialborgarråd. På den tiden var det kontroversiellt att ens prata om hedersbrott. De finns inte, sa en del. Det var bara en del av mäns våld mot kvinnor, inget annat.

I dag har vi en mycket nyktrare syn på hedersbrott. De finns på riktigt och ska bekämpas på ett särskilt sätt som kräver särskild kompetens. Jag uppfattar att uppslutningen kring att bekämpa hedersbrott är mycket större i dag, och det är många olika samhällsområden där vi har gjort ganska stora reformer för att bekämpa hedersbrotten.

(Applåder)