Fru talman! Jag och ledamoten Püss är överens om väldigt mycket av det han säger.

Vi är överens om det allvarliga säkerhetspolitiska läget och krigets fasor i Ukraina. Vi är överens om olämpligheten i att en viktig allierad, USA, hotar en annan nära allierad, Danmark, angående Grönland.

Vi är överens om att vi behöver öka vår militära och civila förmåga att stå emot krig så att vi förhoppningsvis håller kriget borta genom att avhålla en fiende från att över huvud taget anfalla.

Men vi måste också ha ett samhälle som fungerar. Då måste samexistens uppnås mellan försvaret och den civila omkringliggande verksamheten. Just därför är det viktigt att vi ändå håller fast vid miljölagstiftning som skyddar vår miljö och vårt klimat.

Processer kan skyndas på. Man kan göra undantag för exempelvis buller. Men vi får inte äventyra miljön på ett sådant sätt att vi skapar irreversibla konsekvenser. Det är väldigt viktigt att ta med sig.

Vi måste också hitta en möjlighet att få ett samhälle som fungerar såväl i fred som i höjd beredskap eller i allra värsta fall krig. Då behöver vi ha en fungerande, hållbar energiförsörjning. Det måste även Försvarsmakten kunna vara med och bidra till.

Precis som sades här tidigare av ledamoten Erik Ezelius måste man till exempel arbeta konstruktivt för att kunna peka ut platser där det kan fungera med vindkraft och inte bara som regeringen här säga nej på ett kollektivt sätt till 13 ansökningar på en och samma gång. På det viset lägger man en död hand över möjligheten att utveckla havsbaserad vindkraft i Östersjön.

Jag frågar ledamoten Püss: Vilka avsteg och avkall från ett fungerande samhälle och skydd av miljön är han beredd att göra för att hålla kriget borta?