Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 5, Militära frågor. Det är ett så kallat motionsbetänkande, där motioner från den allmänna motionstiden behandlas.

Låt oss börja med en sak som gör mig ytterst betänksam.

I försvarsutskottet diskuterar vi ofta detta med att Sveriges försvar inte enbart är en fråga för försvarsutskottet utan måste inkluderas i alla utskott och alla verksamheter i riksdagen. Det ankommer på alla och envar att tänka till och börja förhålla sig till det vi måste göra om det värsta skulle hända. Sveriges försvar bygger på att alla bidrar och förbereder sig, inte enbart militären. Lärdomarna från kriget i Ukraina är väldigt tydliga. Att civilsamhället fungerar är helt avgörande för att också det militära försvaret ska fungera.

I förra veckan satt jag på ett utskottssammanträde i Nordiska rådet där vi fick lyssna på en presentation om nordisk arbetsmarknad. När bilden med utmaningar och hot kom upp listades klimatförändringar, åldrande befolkning och låga födelsetal. Men det var inte ett enda ord om att det är krig i Europa, att 1,4 miljoner människor har dödats eller sårats i kriget i Ukraina, att Grönlands status som en del av Danmark ifrågasätts och att vi börjat diskutera att ställa om Sveriges ekonomi till en krigsekonomi i stället för en civil sådan.

Det duger helt enkelt inte. Det funkar inte. Vi måste börja tänka på och förbereda oss för att det värsta kan hända och börja planera för att världen håller på att förändras. Det är bara så som vi kan stå starka och rustade och därigenom undvika krig.

Fru talman! Lite på samma tema är betänkandets delar som behandlar samexistens men även miljötillstånd. Vi har under en lång rad år inte bara monterat ned vårt militära och civila försvar. Vi har också monterat ned vår förmåga och vår förståelse för vad som kommer att krävas av oss för att vi ska kunna hantera ett krig.

Vissa av oss kommer ihåg telefonkatalogens inledande del: Om kriget kommer. Det var en självklarhet för de allra flesta att från tid till annan läsa en liten del av alla de råd och uppmaningar som fanns på de sidorna. Vi visste att det värsta kunde hända, och vi agerade utifrån det. I dag har vi slutat göra det. Även om läget sakta har förbättrats finns det en väldigt lång bit kvar att gå. Det värsta vi kan göra är att inte prata om detta eller att förringa sannolikheten. Det är när vi pratar om det, planerar för det och förbereder oss som vi kan minska sannolikheten.

När det gäller samexistens måste vi inse att det militära försvaret måste ges företräde på en mängd olika områden, precis som vi tillät det under kalla kriget. Vi måste hela tiden säkerställa att till exempel de sensorer vi satt upp för att kunna upptäcka hot kan fungera fullt ut, utan onödiga störningar. Det fungerar inte att säga: Jo, men tekniken håller på att utvecklas. I morgon kommer vi säkert att kunna klara av det. Det är ju nu det ska fungera. Vi kan inte anta eller hoppas på att någonting ska lösa sig med framtida teknik. Det vi placerar ut i dag och använder i dag måste fungera fullt ut i dag och inte bara eventuellt någon gång i framtiden. Den principen är helt avgörande för att vi ska kunna möta ett väpnat hot. Det vi gör i dag måste fungera i dag.

Fru talman! Det kommer därför att bli fortsatt nej till havsbaserad vindkraft på många ställen runt våra kuster. Men för att göra hela tillståndsprocessen enklare och mer effektiv ser regeringen nu över möjligheterna att kunna peka ut specifika områden i stället för att man ska ansöka för varje enskild plats.

På samma gång är det angeläget att få tillstånd till ett nytt förhållningssätt till försvarets övningsverksamhet. Jag är själv uppvuxen vid och bor återigen vid Ringenäs skjutfält utanför Halmstad. Där har skjutfältet under årtionden använts för att öva luftvärn. Man har skjutit ut över havet med 40 millimeters ammunition.

Jag kan berätta att det låter ganska ordentligt. Men det har varit en del av vardagen, och vi tog det. I dag skjuter man inte med 40 millimeters automatkanoner längre, utan man övar med simulatorer i stället med tanke på att tekniken har utvecklats. I miljötillstånden finns det fortfarande ett jättestort utrymme att öva med 40 millimeters ammunition, men det är begränsat för finkalibrig ammunition.

När jag skrev anförandet visste jag inte om nyheten som kom nu på morgonen. Vår försvarsminister har tillsammans med miljöministern nu sagt ja till en mängd olika miljötillstånd som har legat på hög i Regeringskansliet. Förhoppningsvis kommer det att innebära att vi får justerade och betydligt bättre förutsättningar att öva.

Ska vi kunna ha ett fungerande försvar måste också våra soldater ges möjlighet att öva. I takt med att värnpliktskullarna växer kommer behoven att öka ytterligare. Det måste vi som medborgare visa både respekt och förståelse för.

De skjutfält och övningsplatser vi har är begränsade och dessutom färre än tidigare. Det kommer att innebära att belastningen på de som finns kvar också kommer att bli högre än tidigare.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)