Fru talman! Om ledamoten Ahlstedt slår upp en enkel bok i ekonomisk historia som beskriver svensk skattepolitik under de senaste decennierna tror jag att han kommer att se att det som av forskning benämns ”den stora skattereformen” inträffade på 90-talet. Det som var finessen med den stora skattereformen på 90-talet var att man i politiken låg väldigt nära det som akademi och samhälle föreslog. Man kompromissade också. Vet ledamoten Ahlstedt vad som är finessen med det? Jo, finessen med det är att man skapar förutsägbarhet för människor så att de vet vad de ska betala i skatt.

Innan jag blev riksdagsledamot arbetade jag huvudsakligen i näringslivet. Vet ledamoten Ahlstedt vad näringslivet ofta brukar be om? Förutsägbarhet! Finessen med hela den stora skattereformen är att skapa förutsägbarhet, inte att som Moderaterna gjorde 2006 och senast 2022 ensidigt ändra skattepolitiken så att det riskerar att bli en backlash när en annan regering kommer till makten.

Du har rätt i att vi inte vände på alla skattereformer som hade gjorts under de två Reinfeldtregeringarna. Vi har nämligen respekt för människors livssituation. Man måste ge människor förutsättningar att planera sina liv, och det var precis det som var min kritik mot regeringen: att ni inte ser vanliga människor.

Min fråga till ledamoten Ahlstedt är därför: Nog måste du väl se skillnaden mellan en bred politisk uppgörelse, alltså en kompromiss, och en ensidig moderat skattesänkarpolitik?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att vi tilltalar varandra med namn eller ”ledamoten”. Vi säger inte ”du”.)