Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 10.

Fru talman! För att vara ett betänkande med titeln Militära frågor är det många yrkanden i försvarsutskottets betänkande 5 som rör miljöprövningar. Det visar att miljöprövningar har varit ett långvarigt problem för Försvarsmakten, och problemen hänger kvar trots att de är väl kända hos myndigheterna och i politiken.

Det handlar egentligen om en konflikt mellan olika intressen. Å ena sidan har vi miljö- och klimataspekter, och å andra sidan har vi vårt lands försvarsförmåga. Ibland ställs de intressena mot varandra, och då tenderar processerna att bli långdragna. Det kan handla om hur många flygtimmar som tillåts vid en flygplats, om hur många artillerigranater som får avlossas på ett skjutfält eller om nyetablering av övningsfält.

3 kap. 10 § första stycket miljöbalken säger att totalförsvaret och försvarsintresset ska ges företräde i avvägningen mellan oförenliga riksintressen. Uppenbarligen har miljöprövningar varit ett hinder för Försvarsmaktens tillväxt trots den lagtexten.

Fru talman! I sin årsredovisning för 2024 bedömde Försvarsmakten att det med dåvarande lagstiftning skulle ta upp till tio år innan ett giltigt miljötillstånd skulle finnas på plats för ett specifikt skjutfält. Samtidigt varnade såväl svenska som utländska myndigheter för att Ryssland bara behöver två år efter kriget i Ukraina för att bygga upp militären för ett anfall på ett annat europeiskt land. Det är alltså åtta år snabbare än den tid det bedömdes ta för oss att ens skapa möjligheter för våra värnpliktiga att öva på ett närbeläget skjutfält.

Med det försämrade säkerhetsläget är det viktigare än på väldigt länge att ge Försvarsmakten de förutsättningar de behöver för att bygga upp försvaret till en acceptabel nivå. Därför får vi vara glada över att regeringen agerat på det här området för att underlätta framtida miljöprövningar, något som vi har drivit på för under en tid.

Förordning 2024:1212 med särskilda bestämmelser om anmälan av vissa försvarsverksamheter är en sådan åtgärd som kommer att underlätta Försvarsmaktens tillväxt, men den slutar gälla vid utgången av år 2030. Vi hade gärna sett att den gällt tills vidare, då säkerhetsläget med stor sannolikhet inte kommer att förbättras nämnvärt de kommande fem åren.

Förordningen gäller Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk, inte försvarsindustrin och eventuella framtida civilförsvarsanläggningar. Det hade varit en mer effektiv förordning om den omfattat all totalförsvarsverksamhet, även om jag ser svårigheter som kan uppstå med en sådan formulering.

Det pågår en utredning för att se över och lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsägbar. Jag ska ärligt säga att jag inte har läst hela den del som har redovisats. Den är på mer än 1 500 sidor. Men utredningen har förlängts, och man kommer att lämna ytterligare två betänkanden under 2025. Det ska bli intressant att se vad resultatet blir, då det kan vara en mer långsiktig lösning än nyss nämnda förordning.

Så tidigt som i morse meddelade regeringen att man fattat beslut om alla miljötillståndsärenden som rör ökad verksamhet på Försvarsmaktens övningsfält, skjutfält och flygplatser. När det gäller vissa av besluten har man väntat på avgöranden i över ett decennium. Detta var ett välkommet besked – och det visar att regeringen tar Försvarsmaktens behov på största allvar – även om man kan tycka att det här borde ha gjorts tidigare.

Fru talman! Alla som håller på med skytte, vare sig det rör jakt eller sport, vet att träning är oerhört viktigt för att man ska uppnå god skjutskicklighet. Många skyttar som är seriösa med sitt skytte skjuter därför tusentals, kanske tiotusentals, skott varje år.

Av förståeliga skäl är tillgången till skjutbanor viktig för den som vill bli en duktig skytt. Det gäller även Försvarsmakten och Polismyndigheten. Dessvärre är tillgången till deras egna skjutbanor i vissa fall begränsad. Det löser de delvis genom att ibland låna civila skjutbanor för att öva. Hemvärnspersonal har ofta närmare till en civil skjutbana än till Försvarsmaktens. För dem är civila skjutbanor ett tids- och kostnadseffektivt alternativ.

Likaså har poliser ofta begränsad tillgång till ändamålsenliga skjutbanor. De hyr också in sig på civila skjutbanor för att öva sitt skytte. En del poliser och soldater är också sportskyttar med medlemskap i en skytteförening för att ytterligare öva upp sitt skytte.

De civila skjutbanorna fyller alltså en viktig funktion för de här två myndigheterna. När det gäller de civila skjutbanorna är det de föreningar som driver dem som ansvarar för att de är säkra att använda och att nödvändiga tillstånd är aktuella.

Fru talman! Så långt skulle allt kunna vara gott, men så enkelt är det sällan. I dag hotas civila skjutbanor från flera håll.

Det handlar bland annat om EU:s kommande regler om förbud mot bly i ammunition som används i eller nära våtmark. Våtmark kan vara en vattenpöl, enligt svenska myndigheters bedömning. Därmed riskerar i princip allt skytte på landets skjutbanor att bli förbjudet vid regn om blyförbudet realiseras.

Ett annat problem är att Polismyndigheten inte klarar av att genomföra inspektioner av skjutbanor i den omfattning som behövs. Skjutbanor ska nämligen inspekteras och godkännas vart femte år, och de får inte användas om så inte sker.

Det har alltså varit svårt för Polismyndigheten att hinna med inspektioner, vilket har lett till den så kallade skjutbanedöden. Flera skjutbanor får inte användas i väntan på inspektion. Man skulle skämtsamt kunna säga att Polismyndigheten har skjutit sig själv i foten då man i praktiken har minskat möjligheten för sin personal att öva på sitt skytte – poliser vittnar om att det är svårt att få tid med det.

Fru talman! Sammantaget har allt det här en negativ inverkan på försvarsförmågan. Problemen med inspektion av skjutbanor har redan lett till att vissa föreningar helt enkelt har avslutat sin verksamhet. I stället för att motarbeta organisationer som hjälper statliga myndigheter, i det här fallet främst Polismyndigheten och Försvarsmakten, bör man ge dem den hjälp och det stöd de behöver för att fortsätta utveckla sin verksamhet – för att stärka försvarsförmågan.

Därför föreslår vi i motion 2024/25:1407 några åtgärder som handlar om just det. Det handlar om att underlätta tillståndsprocessen för skjutbanor, om att främja etablering och upprätthållande av skjutbanor genom ekonomiska incitament, om forskning för att minska miljöpåverkan från skjutbanor samt om regelbunden dialog och samtal med skytterörelsen. På så sätt skulle föreningarna känna sig mer delaktiga i skyddet av samhället, och förståelsen för föreningarna hos myndigheterna och regeringen skulle öka. Skjutbanedöden skulle också kunna vändas till en återfödelse för såväl skjutbanor som skytterörelsen i sin helhet. Det, fru talman, skulle också gynna uppbyggnaden av det svenska försvaret.