Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för ett brinnande anförande. Det var roligt, även om jag vill uppmana ledamoten att ta på glasögonen. Det finns inga förslag om återinförande av en fastighetsskatt i vårt betänkande. Jag uppmanar alla åhörare att läsa betänkandet själva. Jag tror att Ahlstedt kommer att vidhålla att det står så, men det är faktiskt inte sant.

Sedan sjunger Ahlstedt en lovsång till skattesänkningar i allmänhet. Ju mer skattesänkningar, desto bättre – så tror jag att man kan tolka ledamotens inlägg.

Jag vill rekommendera ledamoten att läsa gedigen forskning från de främsta universiteten i USA eller, för den delen, LSE i London. De har utvärderat Thatchers och Reagans skattesänkningar under 80-talet. Vet ledamoten vad de ledde till? Lägre inkomster till staten. Det var den enda effekten. Skattesänkningar har inte den effekt som ledamoten påstår – att avsevärt öka arbetskraftsutbudet. Det är faktiskt inte korrekt, enligt modern, internationell forskning.

Jag uppfattar att ledamoten låter lite som ett eko från 80-talet, när det var modernt att prata om breda skattesänkningar som skulle leda till framgång. Men sanningen är att stora internationella organisationer som OECD, IMF och Världsbanken pratar om social sammanhållning och effekterna av ojämlika samhällen. Även svensk forskning om tillväxtens djupa bestämningsfaktorer konstaterar att om klyftorna blir för stora kommer människor inte att våga. Om klyftorna blir för stora kommer det inte att finnas resurser till det som är viktigt och skapar tillväxt: innovation, infrastruktur, utbildning.

Därför undrar jag: Ser inte Ahlstedt att det finns en risk för att ökade klyftor kommer att få handelshindren att öka och för att en liten, exportberoende nation som Sverige då kommer att drabbas stenhårt?