Herr talman! Först och främst står jag bakom samtliga av våra reservationer och vårt särskilda yttrande, men jag yrkar bifall endast till reservation 18.
Herr talman! År 2025 fyller vår mest älskade superhjälte, Pippi Långstrump, 80 år. Det känns viktigare än någonsin att möta världen som Pippi gör, med styrka och mod nog att bryta mot normer och ställa sig på de svagas sida gentemot översittare och maktmissbrukare. Pippi visar att vi alltid kan välja att hjälpa våra medmänniskor och göra världen lite bättre och lite mer rättvis. Hon är en symbol för frihet, styrka, snällhet, mod och rättvisa – en rebell som använder sina superkrafter med klokhet och aldrig missbrukar sin makt.
Så beskriver förlaget Rabén & Sjögren Pippi.
Internationella barnboksdagen, som instiftades 1967, firas varje år den 2 april på H.C. Andersens födelsedag och syftar till att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur samt främja barns läsning världen över. I år är Nederländerna värdland för internationella barnboksdagen, och temat för årets firande är friheten i fantasin – ett nog så viktigt budskap i dag.
Den 21 mars skrevs studiecirkeln in på Sveriges nationella förteckning över immateriella kulturarv – ett mycket viktigt steg för att lyfta fram dess roll i kunskapsdelning och demokratiskt deltagande. Den nationella förteckningen är en del av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Allmänheten kan nominera traditioner och metoder till förteckningen, och studiecirkeln blev nu en av de metoder som erkänns för sitt värde i att föra vidare kunskap och kultur.
Studiecirklar har en lång historia i Sverige – vi har pratat mycket om det i dag – och är en bärande del av folkbildningen. De har länge fungerat som mötesplatser där deltagare delar kunskap och utvecklas tillsammans. Genom att studiecirkeln blir en del av Unescos förteckning får den ett officiellt erkännande för sin pedagogik och tradition och som en levande och betydelsefull kulturform.
Förteckningen över immateriella kulturarv innehåller nu ett nittiotal olika traditioner, metoder och hantverk som bidrar till att bevara och vidareutveckla Sveriges kulturella arv. Sex nya traditioner skrevs in på förteckningen den 21 mars: fössta tossdan i mass, höhässjning, kura skymning, Loshulta torsda och ängshävd på Gotland – och så studiecirkeln.
Herr talman! Apropå kulturarv och litteratur vill jag slå ett slag för den svenska bokhandeln. På Augustgalan i höstas tilldelades Dillbergs bokhandel i Kalmar Svenska Förläggareföreningens hederspris för sitt entusiasmerande arbete med att sprida läsglädje och för att man visar på bokhandelns betydelse för lokalsamhället, författarna och läsarna. Dillbergs har under väldigt många år framgångsrikt arbetat med att främja läsning genom stora och små författar- och bokkvällar. Personalen har också aktivt varit ute på skolor för att möta elever och prata böcker – den kunniga personalen är naturligtvis en av nycklarna.
I Malmö finns exempelvis bokhandeln Bokvärlden, som varje torsdag anordnar författarbesök som är väldigt välbesökta. I bland annat Höganäs, Båstad och Osby, för att nämna några orter i Skåne, hittar man välsorterade boklådor som erbjuder bokprat, författarsamtal och mycket bläddrande i böcker. Utan dessa entusiaster till bokhandlare som stimulerar kulturlivet på orten hade Sverige varit fattigare.
Delar av kulturutskottet var för ett tag sedan på besök i Berlin, och vi kunde konstatera att bokhandeln i Tyskland generellt har en starkare ställning än i Sverige. Detta beror till stor del på den tyska fastprismodellen för böcker, som innebär att förlag sätter ett fast pris för varje ny bokutgivning som samtliga återförsäljare måste följa – för att främja kulturell mångfald och för att även små bokhandlare ska kunna överleva.
Tyskland har också betydligt fler fysiska boklådor per capita jämfört med Sverige. Tyvärr har antalet fysiska boklådor minskat i Sverige under flera decennier eftersom konkurrensen med näthandeln har blivit för stor och även på grund av avsaknaden av ett fastprissystem. Man har även i Norge system som gynnar bokhandlarna.
I Tyskland ses bokhandeln också som en del av kulturpolitiken, och så borde vi i Sverige också se på våra boklådor.
Herr talman! Jag har under året gjort många besök på skolbibliotek och vanliga bibliotek, bland annat i Ängelholm och Tomelilla, orter med varierande omland och med samma utmaningar när det gäller ungdomars läsande. I den lilla byn Ausås utanför Ängelholm är pizzan framdukad, och böckerna ligger i en hög på bordet i väntan på att bli lästa. I bygdegården träffas fem killar vid fem tillfällen för att läsa, prata och umgås.
När biblioteket i lilla Ausås lades ned och ersattes med bokbuss valde kommunen att göra en extra satsning på ungdomar just för att man ville stimulera till mer läsande bland ungdomar. Fem killar i 14-årsåldern anmälde sitt intresse. De har två veckor på sig att läsa en bok i Sävaträskserien, en lättläst bokserie om epa och landsbygden, innan det är dags för nästa träff, då de pratar om boken. På den träffen läser de dessutom de två första kapitlen i nästa bok i serien högt. De läser sedan klart boken hemma. Och vet ni – här läser de mer än de gör på ett helt år i normala fall.
Detta är ett litet men lysande exempel och något som kan ge goda effekter för dessa killar i framtiden, kanske om och när de själva blir pappor. Läsande pappor är nämligen särskilt viktiga förebilder för sina barn.
Ett annat projekt bedriver man på Kastanjeskolan, en högstadieskola i Tomelilla i södra Skåne, en ort med ganska stort omland där man på alla skolor arbetar aktivt med Läslyftet. På Kastanjeskolan har man en ständigt pågående process för att påverka läsandet, som ju också är nyckeln för att förstå matematiken, och det finns stora behov hos många ungdomar. Liksom i Ängelholm har man ägnat sig lite speciellt åt epaintresserade ungdomar och har nu ett femtiotal ungdomar som läser böcker som både fångar deras intresse och har ett läsformat som passar dem. Och skolbiblioteket lockar – det märker man tydligt när man tittar in och pratar med dem. Det gjorde jag, och det var en väldigt trevlig pratstund.
Vid besök på Österänggymnasiet i Kristianstad och Björnekullaskolan i Åstorp kan man också se bemannade skolbibliotek som är av hög klass. Det som kännetecknar dessa skolor är, vill jag nog påstå, att man har en kraftfull rektor, som ser vikten av ett bra skolbibliotek med bra bemanning, och djupt engagerad personal, som gör sitt yttersta för att stimulera läsandet hos barn och ungdomar. När det gäller att nå barn och unga är det också, kan jag konstatera, av vikt var i skolan skolbiblioteket är beläget. Det ska inte ligga undanskymt.
Herr talman! Jag kan naturligtvis inte låta bli att säga något om avsaknaden av en ny pliktlagstiftning. Den nuvarande pliktlagstiftningen är från 1993 respektive 2012 och är i många avseenden omodern och helt klart inte anpassad till den digitala utvecklingen och det ständigt förändrade medielandskapet.
Mediernas utveckling och de stora förändringarna i hur publicering sker ledde fram till att den dåvarande regeringen 2019 fattade beslut om direktiv för en utredning med uppdraget att få fram en ny och mer ändamålsenlig lagstiftning. Detta hade föregåtts av en utredning som regeringen gav Kungliga biblioteket i uppdrag att utföra redan 2017. Det blev en rapport, Plikten under lupp!, där man från Kungliga bibliotekets sida varnar för vad som händer med ett pliktbibliotek om det insamlade materialet inte håller hög klass.
Sedan kom 2021 utredningsbetänkandet Papper, poddar och … Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial, med förslag på hur pliktinsamlingen av material kan utformas så att den blir medie, teknik- och formatoberoende och därmed långsiktigt hållbar.
Kungliga biblioteket är Sveriges nationalbibliotek och har bland annat till uppgift att samla in och bevara nästan allt som publiceras i Sverige – och det är inte lite – utifrån rådande lagstiftning. Uppdraget utgår huvudsakligen från den nu omoderna lagstiftningen från 1993, vilket medför stora problem och väldigt onödiga kostnader för myndigheten för löpande digitalisering av nya dagstidningar, som tekniskt sett skulle kunna samlas in i digital form direkt från leverantören. Myndighetens uppgift att stödja forskning kan inte heller upprätthållas om pliktlagstiftningen inte ger möjlighet att samla in relevanta medieformer.
Jag vet att arbete pågår i Regeringskansliet och att det förmodligen är en snårig lagstiftning. Man borde kanske göra detta i två steg så att man löser de lättaste problemen först, för det är akut att få fram en lagstiftning. Det är väldigt kostsamt som situationen nu är för Kungliga biblioteket. Det kommer också att bli stora problem för framtida forskning, och det vill vi ju inte.
Herr talman! Alla ungar behöver trygghet, närhet och bra uppväxtvillkor. Alla barn behöver läsa, bli lästa för och få resa i sin fantasi. Astrid Lindgren sa en gång: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”
(Applåder)