Herr talman! Regeringen har fått kritik under de senaste veckorna för sin – som det verkar – något oengagerade politik kring vårt urfolk, samerna.

För en månad sedan, ungefär, i början av mars, nåddes vi av nyheten att det inte blir någon återbegravning under 2025 av de samiska kvarlevor som fördes bort från Rounala kyrkogård 1915. Orsaken är att de medel, 1 miljon, som regeringen avsatt ligger hos Riksantikvarieämbetet och bara kan sökas av de små ideella sameföreningarna, inte av Sametinget, som är den aktör som skulle kunna klara av att planera och genomföra en återbegravning. Resultatet är att pengarna ligger kvar på Riksantikvarieämbetet. Samerna från trakten runt Rounala kommer att fortsätta behöva leva med vetskapen att deras anhöriga ligger i kartonger på ett museum i stället för att bli behandlade på det respektfulla sätt som den svenska staten faktiskt har erkänt och beslutat.

I slutet av mars kom ytterligare en nyhet. FN:s rapportörer om mänskliga rättigheter och urfolks rättigheter riktar allvarlig kritik mot den svenska regeringens hantering av sanningskommissionen för det samiska folket. Kommissionen har inte tilldelats tillräckliga resurser från regeringen, vilket, om det stämmer, enligt rapportörerna strider mot internationell rätt. Man pekar också på organisatoriska brister, till exempel att det under en tid har saknats ordförande och att det finns oro kring att sammansättningen i kommissionen inte upprätthålls. Regeringen har inte heller reagerat på förfrågningar om att justera tidsramarna för kommissionen.

Jag har lämnat in skriftliga frågor till kulturministern om båda de här ärendena. Svaren är tyvärr rätt nedslående. Man refererar händelseförloppen, men några åtgärder eller ansatser till åtgärder presenterades inte alls i svaren.

Nu har jag på omvägar ändå fått höra att kulturministern har bjudit in berörda aktörer till en konferens och ett samtal kring återbegravningsfrågorna. Kanske är det början till en lösning. Jag hoppas det. De här frågorna behöver tas på stort allvar. Det finns naturligtvis mycket mer att göra kring urfolket samer och våra övriga minoriteter. Miljöpartiet lyfter fram en rad frågor i det betänkande som vi debatterar i dag.

Resursbiblioteken för de nationella minoriteterna fyller viktiga funktioner, till exempel kompetensutveckling och verksamhet och att ge sverigefinnar, samer, romer, tornedalingar och judar tillgång till material. Biblioteken i Jokkmokk, Övertorneå, Stockholm och Malmö har stor betydelse både som platser och som funktioner för våra minoriteter. Finlandsinstitutets resursbibliotek har blivit alltmer populärt och efterfrågat samtidigt som finansieringen har minskat.

Sverigefinnar är den största av Sveriges fem nationella minoriteter, men tyvärr är det många som har förlorat sitt finska språk och i stället har svenska som sitt förstaspråk. Allt fler har övergått till att tala svenska i allt fler sammanhang. En följd av det är att vi i dag har brist på finsktalande personal till exempel inom äldreomsorgen. En allt äldre finskspråkig befolkning i Sverige har önskemål om och behov av att kommunicera på finska. Eftersom de bor och verkar över hela landet blir det än mer angeläget att tillhandahålla ett utbud på fler platser än bara huvudstaden.

Miljöpartiet håller sverigefinnars rättigheter högt och har under lång tid drivit på för högre ambitioner i minoritetspolitiken. Det fortsätter vi med. Vi gjorde under vår tid i regering stora satsningar på alla nationella minoriteter och deras språk och kultur. Men vi anser att mer måste göras för att synliggöra och främja den särskilda kultur som tillhör sverigefinnar, tornedalingar, judar, romer och samer för att stärka de här gruppernas egenmakt och revitalisera de olika minoritetsspråken – finska, meänkieli, jiddisch, romani chib och samiska.

Vad gäller samiskan vill jag särskilt nämna det gemensamma centrumet Sámi Giellagáldu som finansieras av Sametinget gemensamt i Sverige, Norge och Finland. Den finansieringen har också minskat.

Herr talman! Public service spelar naturligtvis jättestor roll för en ökad medvetenhet och kunskap om de nationella minoritetsspråken. Genom att höras i radio och tv får språken en mer självklar plats i samhället. Det ger möjlighet för människor att ta del av sitt minoritetsspråk och sin kultur på ett relevant sätt i en relevant kontext i hela Sverige. Miljöpartiet vill att kraven på programutbud på de nationella minoritetsspråken ska öka i det kommande sändningstillståndet från 2026. Det behövs mer av både nyhetsinslag och kulturinslag för att hålla minoritetskulturerna och minoritetsspråken levande.

Man borde undersöka möjligheterna till mer gränsöverskridande samarbeten mellan våra nordiska grannländer när det gäller tidningar och text på finska, meänkieli och samiska. För att stärka den samiska kulturen i hela Sverige vill Miljöpartiet också att Giron Sámi Teáhter ska göras till nationalscen. Det yrkar vi på.

Herr talman! Jag har så här långt valt att prata framför allt om minoritets- och urfolksfrågor. Men jag ska nämna några andra frågor som Miljöpartiet har motionerat om under allmänna motionstiden. De finns också med i betänkandet och rör konstarterna, läsningen och litteraturen.

Den första rör bild- och formområdet, som förmodligen av historiska och organisatoriska skäl har tenderat att missgynnas i systemet med medlen till regionerna via kultursamverkansmodellen. Mindre än 2 procent av modellens medel går till bild och form. Kulturrådet har också ett anslag riktat till det fria konstlivet, men det är relativt lite pengar. När Riksutställningar monterades ned överfördes inte de medlen till konstlivet. Enligt Bildkonst Sverige behöver situationen ses över. Det finns ett antal förslag i deras rapport Bildkonstens arrangörer som kom i februari 2023.

Nu har Kulturrådet fått ett uppdrag av regeringen att ta utredningen om kultursamverkansmodellen vidare. Vi får se vad som kommer ur det. Men jag tror att det i vilket fall som helst kommer att behöva göras ytterligare en större översyn för att identifiera luckor och ojämlikheter i den statliga bidragsgivningen till de olika konstarterna och kanske också till de olika regionerna. Men för att det ska ske någon förändring krävs självklart mer resurser. Annars fungerar det inte. Med dagens Tidöpolitik minskar man tyvärr budgeten för kultursamverkansmodellen för att få pengar till Skapande skola.

Herr talman! Regeringen lägger energi och en del resurser på barns och ungas läsning. Det tycker vi är bra. Det är fint och jättebra att propositionen om skolbiblioteken kom. Det var Miljöpartiet i regeringen som tog initiativ till den utredningen. Reformen med bemannade skolbibliotek kommer naturligtvis att behöva följas upp. Det måste vi hålla i minnet. Den är viktig, och den måste följas upp så att den fungerar i skolorna runt om i Sverige.

Det har också kommit läslistor och medel till inköp av klassuppsättningar och annan litteratur till skolorna, som vi hörde i det tidigare anförandet. Man ska gå från skärm till pärm. Det kan i och för sig oroa oss lite med tanke på den rapport som kom för några månader sedan om att den digitala kompetensen hos barn och unga i hela Europa, även i Sverige, är bristfällig.

Läsning kan inte bara börja med barnen. För att barn ska börja läsa böcker krävs naturligtvis även att vuxna läser böcker – deras föräldrar men också andra vuxna, vilket vi tyvärr gör allt mindre. Miljöpartiet har därför yrkanden i betänkandet som handlar om fortsatta läsfrämjande åtgärder men framför allt om behovet av en övergripande litteraturpolitisk utredning. Det behövs för att stärka hela ekosystemet för litteraturen med bra villkor för författarna, förlagen, bokhandlarna, biblioteken och så vidare. Hur kan ersättningssystemen se ut med tanke på ljudböckerna, AI-frågorna och så vidare?

Herr talman! Jag står naturligtvis bakom dessa motionsyrkanden och alla andra yrkanden från Miljöpartiet i detta betänkande. Men för att spara tid yrkar jag nu bifall bara till reservation 6, som handlar om behovet av en nationalscen för Sápmi och Giron Sámi Teáhter.

(Applåder)