Herr talman! En väl fungerande bostadsmarknad i hela landet med tillgång till bostäder i varierande upplåtelseformer är en viktig förutsättning för människors trygghet och livskvalitet och för en konkurrenskraftig ekonomi och tillväxt. Fler ska kunna förverkliga sina boendedrömmar, och människor ska kunna flytta dit där arbeten finns.

Det behöver byggas fler bostäder över hela landet. Människors behov och efterfrågan ska vara styrande för hur bostadsbeståndet utvecklas. Samtidigt behöver det befintliga byggnadsbeståndet utnyttjas effektivare.

Det är viktigt att fler har möjlighet att äga sitt boende. Ökat eget ägande innebär att fler känner ansvar för sitt boende och sin boendemiljö. Ökat eget ägande och en blandning av upplåtelseformer är viktiga faktorer för att få till stånd en positiv utveckling i bostadsområden som präglas av utanförskap.

Om ni känner igen de här formuleringarna har ni förmodligen läst regeringens budgetproposition väldigt noga, för de är tagna direkt därur.

Det nämndes tidigare i debatten här att det tar mellan åtta och tio år från idé till inflyttningsfest när man planerar bostäder. Det är många som drömmer om ett eget boende. Man vill flytta hemifrån. Man vill flytta ihop. Man tvingas flytta isär. Men alternativen är inte alltid så många, och trots den långa planering som krävs och trots dialoger med medborgare och blivande grannar uppstår protester ofta just när grävskoporna börjar komma. Det är kanske inte så konstigt, för folk har hunnit flytta därifrån sedan dialogen hölls.

Det är ett stort problem att dagens planprocess för både bostadsbyggande och annat byggande tar för lång tid. Det beror dels på en övertung regelbörda i själva handläggningen, dels på de många och långa överklagandena.

För att korta processen från godkännande till byggstart anser Liberalerna bland annat att kravet på startbesked i plan- och bygglagen ska tas bort. Långa överklagandeprocesser bidrar till att det byggs mindre. Det borde alltså finnas en betydande potential att se över reglerna för överklagande utan att detta leder till inskränkningar av den grundläggande och självklara rätten att överklaga beslut som man verkligen drabbas av.

Herr talman! Vi behöver också se över och förenkla byggreglerna. Enligt EU:s statistikorgan Eurostat är svenska byggpriser med råge de högsta i hela Europa. Även i relation till jämförbara länder är svenska byggpriser betydligt högre. Finland har samma klimat och tätortsstruktur som Sverige, men i Finland är kostnaderna för att bygga 19 procent lägre.

Liberalerna anser därför att vi behöver fortsätta se över hur vi kan skapa möjligheter till billigare produktion och kostnadseffektivare processer. Vi vill gå längre än att avskaffa de kommunala särkraven. Vi vill att det ska bli möjligt att en hustyp bara behöver prövas mot byggnormen en gång för att sedan vara förhandsgodkänd. På så sätt kan byggkostnaderna pressas effektivt och handläggningstiden i bygglovsärenden kortas.

Det behövs en stor förenklingsutredning med fokus på att alla grupper inte behöver samma regler. För en student kan vissa ytor vara mindre, och för familjer mitt i livet kan reglerna för utbyggnad av villa behöva förenklas. Riktmärket för en förenklingsutredning är att byggregler ska garantera att alla bostäder är säkra men att konsumenterna ska få mer att säga till om i övrigt.

Vi behöver en ny egnahemsrörelse. Under 1900-talets egnahemsrörelse var det liberaler som drev på för att vanliga löntagare skulle ha möjlighet att köpa ett eget hem. Mycket har såklart förändrats sedan dess, men inte människors längtan efter ett eget hus. Sju av tio svenskar säger att de vill äga sitt eget boende.

Vi vill att hälften av bostäderna i områden som i dag är utsatta ska bestå av ägda boendeformer. De som har minst i plånboken är faktiskt de som ofta har den dyraste boendeformen: hyresrätten. Utmärkande för utsatta och särskilt utsatta områden är bristen på privatägda bostäder. Det gör att de som vill äga sitt boende ofta lämnar området samtidigt som boendekostnaden i allmänhet blir högre för dem som bor i utsatta områden. Genom ombildningar och nyproduktion kan andelen som äger sitt boende öka. Ett väl avvägt mål i flera områden skulle kunna vara att andelen hyresrätter inom en tioårsperiod ska minska till hälften av bostadsbeståndet.

Herr talman! Liberalerna förespråkar en ny boendeform. Behovsbostäder kallar vi den.

Den generella bostadspolitik som bedrivits sedan den bostadssociala utredningen på 40-talet är i realiteten inte renodlat generell. Kommunerna har fått ta notan för de särskilda insatser som krävts för att rädda människor från att bo på gatan. Vi har de senaste åren sett hur sociala kontrakt vuxit fram som en outtalad svensk modell för sociala bostäder.

Liberalerna föreslår en modell för sociala bostäder som fungerar för Sverige – behovsbostäder som kompletterar hyresrätter, bostadsrätter och äganderätter och som förmedlas utifrån den sociala situation som den sökande befinner sig i. Vårt förslag innebär att kommunerna ska förmedla en betydande andel av hyresrätterna i de kommunala förmedlingssystemen genom en behovsbedömning som utgår från ekonomisk situation, risk för hemlöshet, extrem trångboddhet, medicinska behov och utsatthet för våld.

Systemet kommer att byggas upp långsiktigt genom att ett flöde skapas från nyproducerade och befintliga bostäder till behovsbostäder utan att grundas på statliga subventioner. I stället använder vi den resurs som det befintliga beståndet innebär och inrättar en hyresgaranti och indexerad hyra för att motverka kostnadsökningar för de kommunala bolagen.

Vi behöver också en förändring av bruksvärdessystemet och en friare hyressättning. Den svenska hyresregleringen beskrivs av OECD som en av de striktaste bland organisationens medlemsländer. Vi skiljer därmed ut oss från våra nordiska grannländer. I Norge, Finland, Danmark och Island råder marknadshyror på hela eller delar av hyresmarknaden. Den svenska hyresregleringen har fått kritik av EU-kommissionen, OECD, IMF, Världsbanken och Finanspolitiska rådet. Upprepade gånger har Sverige fått kritik som lyft fram problemen på den svenska bostadsmarknaden och förespråkat bland annat en mer flexibel hyressättning.

Liberalerna har länge arbetat för fri hyressättning vid nyproduktion och för att hyressättningen i det befintliga beståndet i större utsträckning ska avspegla konsumenternas efterfrågan och individuella val. Förändringar i bruksvärdessystemets tillämpning ska kombineras med regler som ger hyresgäster långsiktigt förutsägbara villkor och ett skydd mot plötsliga höjningar av hyran för den befintliga bostaden.

Inom bruksvärdessystemet behöver läget få betydligt större genomslag. Det är rimligt att en centralt placerad lägenhet har högre hyra än en mindre centralt placerad lägenhet. Fri hyressättning vid nyproduktion borde införas, och i det befintliga beståndet ska lägenheternas kvalitet och läge få större genomslag i hyressättningen. Det är en central del av utvecklingen mot en friare och mer välfungerande bostadsmarknad.

Herr talman! Flera större reformer är utredda och färdiga att behandlas i riksdagen under våren, så vi kommer att få all anledning att diskutera flera av dessa frågor igen.