Herr talman! Bostadsministern och Tidöpartierna beskriver ofta och gärna att man inledde mandatperioden med en rivstart på det bostadspolitiska området. I någon mening är det sant. Man avbröt Sverigeförhandlingen och avskaffade investeringsstödet, med konsekvensen att man bröt ingångna avtal och bidrog till att förvärra den då begynnande byggkrisen. Cirka 2 000 projekterade och färdigplanerade bostäder åkte ut med badvattnet, vilket sannolikt på ett betydande sätt bidrog till den akuta byggkris vi nu står i.

Sedan dess har inte mycket hänt, och frågan är om det beror på okunskap, ovilja eller oförmåga. Regeringens och Sverigedemokraternas bostadspolitik så här långt kan sammanfattas på följande sätt: Man har tillsatt ett antal utredningar.

Två propositioner var aviserade att komma till riksdagen för beslut under våren, men det har bara kommit en så här långt: Lättnader i byggkraven för studentbostäder. Den andra, om ett nytt regelverk för bygglov, väntar vi fortfarande på, och tiden börjar rinna ut för att hinna med behandling och beslut under det här halvåret.

En annan och kanske viktigare utredning kom i höstas med sitt betänkande Reglering av hushållens skulder, där förändringar av bolånetaket och amorteringskravet föreslås. Det har av oklar anledning ännu inte skickats ut på remiss, och det färdiga förslaget om startlån, som samtliga partier i valrörelsen sa sig stå bakom, tycks ha gömts undan i en byrålåda.

Regeringens senkomna och av allt att döma nyvakna, men likväl välkomna, besked i budgeten för detta år om ett Norrlandsstöd för orter med stora industrietableringar, som skulle börja gälla den 1 januari, bereds fortfarande – till dags dato den 9 april – i Regeringskansliet. Det finns inga besked om exakt vad det avser, vem som kan söka det eller vad det kan sökas för, vilket också bekräftades i replikskiftet för en stund sedan.

Och i vårändringsbudgeten, som är till för att justera för oundvikligheter och sådant som inte kunde förutses när man beslutade om ordinarie budget strax före jul, meddelade regeringen häromveckan att man nu, inte fem i tolv utan fem över tolv, föreslår en höjning av rotavdraget till 50 procent och byggkrediter på 500 miljoner kronor som ska administreras av Norrlandsfonden.

Detta är bantade varianter, med halvårseffekt, av förslag som vi socialdemokrater haft länge och som Tidöpartierna vid upprepade tillfällen har röstat ned. Det är oundvikligheter, absolut, men knappast svårt att förutse.

Löftet att under 2024 genomföra BUMS-utredningens förslag om månadsrapportering av bostadstillägg, något som skulle hjälpa bland annat studenter och personer med osäkra anställningar att kunna och våga använda ett bostadsbidrag som de i grunden har rätt till, har ännu inte infriats. Och vi får inga svar i replikskiftena.

Man väljer dessutom att avskaffa det förhöjda bostadsbidraget, som infördes av den socialdemokratiska regeringen under pandemin för att stötta dem med tuffast förutsättningar, såsom barnfamiljer och pensionärer. Detta väljer man att göra trots att vi har en kostnadskris och trots att mat och hyra är dyrare än någonsin. Här kan jag bara hoppas att de indikationer som vi kanske fick i replikskiftet nyss innebär att regeringen tänker om och kommer med förslag som gör att bostadsbidraget inte avskaffas mitt under sommaren.

Herr talman! Det hade kunnat vara roande och rent av tacksamt för mig som oppositionspolitiker att beskåda och kunna peka på det haveri som regeringens och Sverigedemokraternas bostadspolitik utgör, men det är det inte. I stället är jag djupt bekymrad, för det får konsekvenser både här och nu och på lång sikt. Den verklighet som utgör fond för vad vi politiker förväntas hantera är att vi har den djupaste byggkrisen sedan 90-talet.

Förra året påbörjades byggandet av drygt 28 000 bostäder. Det är drygt hälften av de 52 000 bostäder som behöver byggas årligen. Som en tydlig konsekvens av detta har nära 5 000 företag inom byggsektorn gått i konkurs under den här mandatperioden. Under 2024 noterades det största antalet konkurser sedan 1993.

Byggarbetslösheten ligger nu på över 10 procent och stiger konstant. Bara sedan september i fjol och fram till februari i år har ytterligare 2 500 personer skrivits in i Byggnads akassa. Det exkluderar alla som har gått till ett annat jobb, mest sannolikt utanför byggsektorn, och alla som inte är med i akassan.

Vi har också sett varselvågor, vars motstycke vi återigen inte har sett sedan 90-talskrisen, inom trähusindustrin och GS-fackets område. Man slog rekord på rekord i tråkiga varselsiffror under föregående år.

Arkitekterna hade den högsta arbetslösheten inom Sacoförbunden förra hösten. Det är ett tydligt kvitto på att högerpartiernas bostadspolitik inte fungerar. Och vill man ha ytterligare ett kvitto kan man konstatera att inte ens regeringens och Sverigedemokraternas enda bostadspolitiska prioritering, nämligen blygsamma satsningar på ökat småhusbyggande, har gett något synbart resultat, troligtvis därför att den var felriktad och summan var försumbar. Endast 5 500 småhus påbörjades under 2024. Det är en rekordlåg siffra, som liknar 90-talskrisens bottennoteringar.

Resultatet av den förda politiken innebär att byggkris och bostadsbrist driver på lågkonjunkturen och hotar jobb och tillväxt brett, vilket i sin tur påverkar bnp negativt med så mycket som 1 procent, enligt flera bedömare. Det kan låta lite med 1 procent, men det motsvarar i runda slängar 60 miljarder kronor. Det är 60 miljarder som hade kunnat fördelas och investeras i skola, sjukvård, civilt försvar, föreningsliv eller pensioner. Behoven är oändliga, och hålen att fylla är många. I stället gör Tidöpartierna Sverige och svenska folket fattigare.

Herr talman! Det här duger självfallet inte, och vi socialdemokrater har lagt fram ett antal förslag för att få en annan utveckling.

Vi har sedan tidigare lagt fram förslag om att införa ett produktionsstöd riktat till studentbostäder och till orter med stora företagsetableringar.

Vi föreslår statliga byggkrediter, där staten går in och delar risken i ett utmanande och svårt ekonomiskt läge.

Vi vill se ett statligt fastighetsbolag som kan agera som en konjunkturdämpare och vara en långsiktig och stabil aktör i segregerade utanförskapsområden.

Vi har föreslagit ett grönt rotavdrag och medel för energieffektivisering i flerfamiljshus, därför att det är bra för jobben, för klimatet och för hushållens plånböcker.

Vi vill också att regeringen tillsätter en bostadskommission med syfte att hantera den akuta byggkrisen här och nu, men också – lika viktigt – skapa förutsättningar för ett långsiktigt stabilt byggande och stabila spelregler över tid.

Vi anser också att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen i vissa stycken behöver förtydligas. De allra flesta kommuner tar sitt ansvar, men kommuner som inte gör det och som därmed överlåter sitt bostadsförsörjningsansvar till grannkommunen – exempelvis genom att inte ta sitt ansvar för byggande, inte använda sig av möjligheten till förturer eller sociala kontrakt i bostadsförmedlingen eller genom så kallad social dumpning – ska heller inte kunna räkna med statens stöd när det gäller andra satsningar.

Också kommuners ansvar för kvinnor och barn som utsätts för våld behöver ses över och förtydligas, dels genom att säkerställa förturer till allmännyttiga bostäder i samtliga Sveriges kommuner, dels genom att se över möjligheterna att införa en nationell bostadskö för våldsutsatta kvinnor och barn.

Fysiskt, psykiskt och sexuellt våld åtföljs ofta av ekonomiskt våld. Det finns därför också behov av att hitta lättnader i inkomstkraven och ta bort kravet på skuldfrihet för att kunna beviljas en lägenhet som våldsutsatt.

Herr talman! Det här var ett axplock av vad betänkandet innehåller och vad vi vill och föreslår. Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)