Fru talman! I dag är det dags att prata bostadspolitik igen här i kammaren. Man kunde önska att även regeringen, inte bara riksdagen, hade ett tillfälle som detta, alltså ett tillfälle då bostadspolitik fick stå i centrum, om än bara för en liten stund. Det skulle nämligen behövas.

Regeringen skulle behöva sitta ned och prata om bostadspolitik. Framför allt borde man prata om vad man faktiskt inte har åstadkommit under åren vid makten – tre år – för det är mycket. Vänsterpartiet är långt ifrån ensamt om denna kritik.

Inte heller i dagens betänkande kan vi se några förslag om hur regeringen avser att få fram fler bostäder. Vi ser inga initiativ som skulle kunna få igång bostadsbyggandet rent generellt. Vi ser verkligen inga reformer som på något sätt kan gynna låginkomsttagares möjligheter att få ett eget hem.

Inte heller går det att förstå hur regeringen ska få stopp på den fortsatta ökningen av antalet vräkningar. Det finns ingen mer än regeringen själv som tror att regelförenklingar, ett utökat rotbidrag, utförsäljning av billiga hyresrätter och större vinster till bostadsägare som hyr ut sin bostad i andra hand kan lösa dessa frågor eller andra akuta problem som dagens krisande Sverige brottas med.

Fru talman! Nybyggnationerna fortsätter att utebli, och hyrorna fortsätter att stiga på ett mycket provocerande sätt år efter år. Det är samma sak med matpriserna: Månad för månad blir maten allt dyrare. Det räcker med att ta ett axplock från den senaste veckans nyheter på ämnet bostadspolitik för att se hur krisen fortgår.

Här är några rubriker: ”Inflationen stiger på nytt.” Hyreshöjningar är den näst största orsaken till det. Sammantaget ökade hyrorna med 6,3 procent förra året och bidrog med 0,5 procentenheter i februaris inflationssiffror. Men glöm inte att de höjda matpriserna drabbar alla. Hyreshöjningarna drabbar bara landets hyresgäster, det vill säga de mest utsatta hushållen.

Nästa rubrik lyder: ”Fyra år efter ombildningen blöder föreningens ekonomi – nu pressas hyresgäster att flytta.” I en Stockholmsförort uppmanade ombildningskonsulten bostadsrättsföreningen att ”ta i med hårdhandskarna för att vräka hyresgäster”. Flera hyresgäster har nu vräkts, inklusive barnfamiljer.

Här är ytterligare ett citat från den gångna veckan: ”Bostadsbyggarnas optimism dämpas.”

Fru talman! Orättvisor och svårigheter gör sig påminda i rubriker såväl som i verkligheten. Förra året gick över 2 000 byggföretag i konkurs. Det är den högsta siffran på över 20 år. Samtidigt låg arbetslösheten bland Byggnads medlemmar på historiska 10,7 procent i februari.

Ingen mer än regeringen själv tror på den enda åtgärd man presenterat, alltså ett höjt rotbidrag. Flera kritiker påpekar att förra årets justering av bidraget, då taket höjdes från 50 000 till 75 000, i princip inte har satt några spår alls i branschen. När nu bidraget ska höjas igen – man går från 30 till 50 procents avdrag av arbetskostnaden – är kritiken än mer högljudd.

Kommunal kallar reformen för fullständigt tondöv och påpekar att deras medlemmar behöver hjälp med att fylla skafferiet, inte bygga om det. Byggnads liknar regeringens förslag med att försöka mata en jättehungrig elefant med en jordnöt åt gången. Man betonar att förslaget inte kommer att leda till att en enda ny bostad byggs. Arbetsgivarsidan, Byggföretagen, säger i ett pressmeddelande att höjningen av rot inte vänder krisen för bostadsbyggandet.

Fru talman! Det är svårt att förstå varför regeringen väljer att lägga så många miljarder på – för att citera Byggnads ordförande igen – renovering av kök och byggande av swimmingpooler i en tid när bostadsbristen är akut och vi vet att allt fler inte har råd att bo över huvud taget.

Vräkningarna av barnfamiljer fortsätter att öka. Pensionärer har inte längre råd att betala för mat och hyra. Om man i ett sådant läge tror att vanliga hushåll har råd med renovering av villor och bostadsrätter vill jag påstå att man helt tappat all verklighetsförankring. Hur kan detta vara den enda prioritering som regeringen gör som riktar sig mot byggsektorn?

Fru talman! Man kan ställa rotbidragets kostnad mot kostnaden för det numera avvecklade stödet för byggande av hyresrätter med billiga hyror. Skillnaden är inte så stor. Jag är medveten om att regeringen har stora ideologiska låsningar kring statligt stöd för byggande, i alla fall om det handlar om stöd för bostäder som även vanliga löntagare har råd att betala för – hyresrätter. Men Vänsterpartiet är långt ifrån ensamt om att efterfråga just någon form av statligt stöd som kan stabilisera de extrema svängningar i bostadsbyggandet som vi sett de senaste åren. Till och med analyschefen på Byggfakta säger att det behövs ”någon sorts statligt ingrepp som faktiskt kan stabilisera produktionen”.

Byggfakta presenterade för ett par år sedan en rapport om branschens syn på avskaffandet av investeringsstödet. Det var nästan 80 procent som menade att det slopade stödet skulle leda till minskat bostadsbyggande och som ville ha kvar det i någon form.

Sverige lider fortfarande av ett stort underskott på bostäder. De flesta är alltså överens om att staten med kraft måste gå in och stödja bostadsbyggandet. I närliggande länder, såsom Finland, Danmark, Norge, Nederländerna, Frankrike och Tyskland, är det en självklarhet att investera i byggande i form av subventioner på ett eller annat sätt.

Att staten subventionerar poolbyggen ger ingenting till samhället i stort. Det finns många andra alternativ som kan leda till en bättre framtid när det gäller både bostadsbyggandet och arbetslösheten i byggbranschen. Det kan till exempel vara kreditgarantier, förmånliga bygglån, investeringsstöd och ett statligt byggbolag med uppgift att främst bygga billiga hyresrätter. Alternativen är många.

Branschen efterfrågar en blocköverskridande överenskommelse kring någon form av utökat och långsiktigt stöd för byggande av hyresrätter.

Jag uppmanar regeringen att svälja stoltheten och titta på olika alternativ. Låt oss tillsammans hitta långsiktiga lösningar så att branschen vet att det finns något stabilt att luta sig mot!

Fru talman! Vänsterpartiet vill att en nationell strategi ska tas fram för att säkerställa allas rätt till en bostad till överkomlig kostnad. Vi vill se en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun. Samtidigt måste kommunernas lagstadgade bostadsförsörjningsansvar förtydligas. Det ska ställas högre krav på kommuner att frigöra byggklar mark, men kommunerna bör också ges ekonomiska incitament för att bygga mer utifrån faktiska behov. För dem som inte bygger enligt angivna mål bör vite införas.

Fru talman! Ett av kommunernas viktigaste verktyg för bostadsförsörjningen är allmännyttan. Det gäller inte minst möjligheten att föra en social bostadspolitik och att säkerställa att det finns ett varierat utbud av bostäder i den egna kommunen. Vänsterpartiet anser därför att det ska vara obligatoriskt för alla kommuner att ha minst ett kommunalt eller regionalt allmännyttigt bostadsbolag.

Försäljningen av allmännyttiga hyresrätter måste stoppas. Vi vill därför utreda hur ett långsiktigt förbud mot utförsäljning inom allmännyttiga bostadsbolag kan säkerställas. Dessutom bör alla kommuner ha en bostadsförmedling i kommunal eller regional regi som genom transparenta och rättvisa regler förmedlar hyresbostäder efter kötid. Krav bör införas på att även privata fastighetsägare ska fördela minst 80 procent av sitt lediga bostadsbestånd till en sådan förmedling.

Fru talman! Vänsterpartiet vill ändra lagen så att det inte längre ska vara möjligt för kommunerna att föra över stora summor från vinster i allmännyttan till kommunernas övriga verksamheter. Vinsten ska gå tillbaka till bolaget och gynna hyresgästerna. Allmännyttans hyresgäster betalar skatt, precis som övriga kommuninvånare. Det är inte rimligt att just dessa medborgare dessutom ska finansiera badhus och annat åt övriga kommuninvånare med sina hyresinbetalningar.

Fru talman! När det gäller de olovliga värdeöverföringar som sker av vinster från olika allmännyttor vill vi omgående införa sanktionsmöjligheter mot detta ofog. Olovliga värdeöverföringar ska återbetalas till bostadsbolagen.

Slutligen vill vi att begreppet affärsmässiga principer ska tas bort från allbolagen. Det är hög tid att Sverige tar den fajten mot EU om det skulle bli nödvändigt. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 13.

Fru talman! Under ett par decennier har utsläppen i Sverige minskat varje år, men nu står vi inför en annan verklighet. Den nationella politiken leder till ökade utsläpp, och enligt Klimatpolitiska rådet har Sverige tappat styrfarten i klimatarbetet. Men, fru talman, den gröna omställningen av samhället är ett måste. För ett ökat bostadsbyggande och för en grön omställning krävs en statlig bostadspolitik där man vågar investera i framtiden – både ekonomiskt och med nytänkande.

Bostäder och lokaler står för runt en tredjedel av landets energianvändning. Byggsektorn står för 35 procent av allt avfall inom EU. Och i Sverige står sektorn för över 20 procent av koldioxidutsläppen. För att lösa ekvationen krävs en statlig bostadspolitik för klimateffektiva bostäder. Vi måste bygga mer, men vi måste också bygga rätt. Detsamma gäller renoveringen av det befintliga bostadsbeståndet. Vi måste renovera mer, men vi måste göra det på rätt sätt. Vänsterpartiet vill omvandla rotbidraget till ett grönt renoveringsstöd, och för hyresrätter i flerbostadshus vill vi återinföra renoverings- och energieffektiviseringsstödet.

Utöver det måste återbruket av byggmaterial öka. Lägre energianvändning innebär lägre miljöpåverkan, och mer återvinning främjar det hållbara samhället. Branschen själv har uttalat höga ambitioner när det gäller att minska sin klimatpåverkan genom en högre andel återbrukade produkter. Sverige kan bli ledande i hållbart byggande och samtidigt skapa fler jobb om vi utvecklar ett mer cirkulärt byggande. Men då måste staten börja bidra med reformer som kan öka andelen återbrukat byggmaterial.

Fru talman! Regeringens politik för tankarna till 1800-talets Sverige. Det är ett Sverige där fattigdomen numera är så påtaglig att allt fler människor inte ens har råd med mat och boende, ett Sverige där de mest utsatta ständigt misstänkliggörs och utsätts för repressiv politik, ett Sverige där vi omformulerar lagarna så att vi på nytt ska kunna bygga bostäder som stänger ute människor med funktionsnedsättningar och ett Sverige som blir alltmer tudelat och där bara de rika får privilegier och politisk makt.

Är det verkligen detta bakåtsträvande Sverige som befolkningen vill ha? Jag hoppas inte det. Jag hoppas och tror att ett uppvaknande redan har skett och att det kommer att visa sig vid nästa riksdagsval. Politiken måste fungera och prioritera på andra sätt än vad som är fallet i dag. Politiken ska ha som mål att skapa bättre och mer rättvisa regelverk och villkor som bättre återspeglar bostaden som en mänsklig rättighet.

Det är den politiken som jag och Vänsterpartiet vill föra när vi för Sverige vidare in i en bättre framtid.