Fru talman! Tack, David Josefsson, för ditt anförande! Jag måste dock konstatera att David Josefsson beskriver en verklighet som jag tror att få känner igen sig i. Jag kan också konstatera, givet replikskiftet alldeles nyss, att David Josefsson och Moderaterna inte ser att skatter är fördelningspolitik och att den skattepolitik man bedriver väldigt ensidigt och tydligt gynnar dem med de höga inkomsterna – mest gynnas de med de allra högsta inkomsterna – och missgynnar alla med små inkomster, allra mest dem som har de allra minsta inkomsterna.

Men det var inte detta jag begärde ordet för, utan jag reagerade på någonting som David Josefsson sa i sitt anförande som jag i och för sig håller med om. Han sa att tid bokstavligen är pengar när det handlar om bostadspolitik. Det är sant. Det finns ett antal saker man behöver göra för att snabba på byggprocesser, få fram planlagd mark och annat. Men politik är en del av det.

Nu har det snart gått tre år av den här regeringens fyraårsperiod. Regeringen har inte lyckats leverera något konkret förslag för att se till att tiden för att bygga blir kortare. Min fråga till David Josefsson blir då: Har inte också regeringen ansvar för att säkerställa att tid är pengar?

Ett tydligt exempel är att vi har en utredning som kom redan i höstas, som handlar om att hantera bolånetaket och amorteringskravet. Den kom i höstas och är fortfarande inte skickad på remiss, nästan ett halvår senare. Min fråga till David Josefsson är: När kommer man att skicka denna utredning på remiss?