Herr talman! Jag tackar för möjligheten att med kort varsel träda in i stället för Janine Alm Ericson. Jag ska börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 22, så att jag inte glömmer bort det.

Vi lever i en mycket turbulent tid. Väldigt mycket i vår omvärld skakar, och vi ser en ny världsordning träda fram. Det är en världsordning som inte längre handlar om det gemensamma bästa och det långsiktigt hållbara utan om det kortsiktiga egenintresse som en enskild president väljer att fokusera på.

Vi ser konsekvenserna av en ny världsordning i Rysslands invasion av Ukraina. Vi ser det i hur omvärlden väljer att blunda för Israels krigsbrott i Gaza, och vi ser det i hur USA:s nyvalde president Donald Trump väljer att släppa lös ett tullkrig mot resten av världen.

Det är djupa kriser parallellt. Det är en säkerhetspolitisk kris som kräver beredskap både militärt och civilt och en finanspolitisk kris som kommer att kräva en stark beredskap från regeringen och handla om möjligheten för oss att betala med kontanter.

Under dessa båda kriser har vi dessutom en klimatkris som fortsätter. Den har inte på något sätt tagit paus för att världsordningen nu står på huvudet. Det är en klimatkris som inte låter sig påverkas av att auktoritära ledare krokar arm och gör sitt bästa för att dela upp världen mellan sig i vad som mest liknar en återgång till 1700-talets feodala system. Klimatkrisen fortsätter att utsätta framför allt kvinnor och barn i stora delar av världen – delar av världen som samma auktoritära ledare nu drar in biståndet för.

Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

I en sådan kris måste vi klara att låta det finanspolitiska systemet fortsätta verka för en stabilitet också i klimatarbetet och miljöarbetet. Vi kommer nämligen inte att komma ur den säkerhetspolitiska krisen eller den finanspolitiska krisen och upptäcka att klimatkrisen har löst sig av sig själv. Vi kommer inte att upptäcka att de tipping points som vi nu närmar oss har passerats obemärkta. Tvärtom riskerar effekterna av klimatkrisen och naturkrisen att i stället spä på den säkerhetspolitiska krisen och den finanspolitiska krisen.

Därför, herr talman, är det nödvändigt att också i dessa tider orka hålla fast vid finanspolitiska ramverk, taxonomi, hållbarhetsredovisningar och de krav som vi har möjlighet att ställa för att säkra att kapital går till de verksamheter som har möjlighet att hjälpa till att motverka denna klimatkris.

Jag yrkar bifall till reservation 22.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)