Herr talman! Skenet kan bedra. Man skulle kunna tro att jag är från Göteborg, där jag visserligen är född, men merparten av mitt liv har jag spenderat i mindre kommuner med färre än 10 000 invånare. Jag har alltså ganska stor erfarenhet av hur det är att bo på sådana ställen. Ofta känner man många människor och vet vilka folk är, och det finns också en ganska stor gemenskap. Men människor bor inte bara på dessa ställen, utan det finns även mycket näringsverksamhet och många företag som skapar välstånd för hela landet.

Men när man lyssnar på debatten kan man ibland få uppfattningen att allt finns i Stockholm eller i större städer. Så känns det också när man bor på mindre ställen, för den politiska debatten handlar nästan alltid om hur man ska stärka staten och samhället sett utifrån storstäderna. Det är ett problem, och det har vuxit under de senaste decennierna. Människor som bor ute i landet känner att de blir alltmer övergivna av samhället och staten. Det kan vara svårt att bo på dessa ställen när man behöver hjälp av samhället, till exempel om man blir arbetslös eller behöver kontakta statliga myndigheter.

Vi går mot en alltmer digitaliserad värld, vilket har gjort att myndigheter har valt att digitalisera sina verksamheter mer. Eftersom de då minskar på personalen ute i samhället minskar också den mänskliga kontakten. Samtidigt har den digitala infrastrukturen inte byggts ut i tillräckligt hög utsträckning för att det ska vara möjligt att använda sig av dessa tjänster var man än bor i landet. En stor andel av befolkningen har inte heller förmåga eller kapacitet att kunna använda sig av de digitala tjänsterna, vilket gör att de blir helt utfrysta från samhället.

Jag brukar ibland få frågan: Hur kan du bo i Hofors? Varför har du valt att bo där? Jo, jag har valt att bo där de senaste 17 åren för att jag trivs där och inte vill bo på någon annan plats. Det är otroligt vackert där, och gemenskapen är fantastisk. Jag tror att alla som bor runt om i Sverige känner på ungefär samma sätt.

Regeringen gör det dock svårt för oss att leva på sådana ställen, bland annat för att man på många olika platser lägger ned statens servicekontor. Så här står det att läsa på Statens servicecenters hemsida: ”Vår vision är att tillsammans göra staten mer tillgänglig och effektiv. Genom att tillhandahålla administrativa tjänster till myndigheter och lokal statlig service till medborgare och företagare bidrar vi till samhällsnytta för alla.” Det är svårt att tro på dessa ord när man ser hur regeringen agerar.

Det finns olika länsstyrelser som är statens och regeringens förlängda arm, men till och med de reagerar starkt mot regeringens beslutade inriktning. I remissvaret från Länsstyrelsen Värmland kan man till exempel läsa följande: Regeringen har tidigare betonat vikten av en utvecklad statlig närvaro och service för att upprätthålla och stärka förtroendet för myndigheter och statliga institutioner. En nedläggning av servicekontoren i Arvika och Filipstad går direkt emot detta mål och skulle ytterligare försämra tillgången till service för många invånare i mindre kommuner.

Ett likalydande yttrande kan vi läsa från till exempel Länsstyrelsen Västra Götaland när det gäller servicekontoret i Åmål. I mitt eget hemlän Gävleborg lägger man ned de servicekontor som finns i Sandviken och Bollnäs. De som ska finnas kvar är de som ligger längs kusten – i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall. Det betyder att de som bor i inlandet måste ta sig hela vägen till kusten för att över huvud taget kunna få kontakt med staten, vilket gör att det blir otroligt svårt för många eftersom det inte är helt enkelt att ta sig dit med kollektivtrafik. Alla har inte bil, särskilt inte om man har dålig ekonomi.

Det är inte särskilt förvånande att Liberalerna och Moderaterna, som är utpräglade storstadspartier, driver den här linjen. Jag har full förståelse för att de prioriterar sina väljare. Men att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i valrörelsen pratade så otroligt varmt om att hela Sverige ska leva och att vi ska se till att det fungerar i hela landet, nu med berått mod går in och ser till att det blir på det här sättet är väldigt överraskande.

Vi hörde alldeles nyss här Sverigedemokraterna påstå att de tycker att det är viktigt att servicekontor finns kvar. Då blir det märkligt när Sverigedemokraterna, som samarbetar med regeringen, lägger fram en budget tillsammans med regeringen där regeringen konstaterar att det är viktigt med statlig närvaro i hela landet men att verksamheten samtidigt ska effektiviseras genom nedskärningar.

Vad blir effekten av nedskärningar? Jo, att man lägger ned servicekontor. Var lägger man ned servicekontor? Jo, där det finns lägst antal människor. Det är så man räknar i den värld som vi nu befinner oss i. Verksamheter ska inte hjälpa människor där det behövs mest, utan de ska hjälpa så många människor som möjligt. Och var bor det så många människor som möjligt? Jo, i de stora städerna.

Detta är resultatet av regeringens politik och Sverigedemokraternas samarbete med regeringen. Det är skamligt, herr talman, att man kan gå ut i en valrörelse och säga att man värnar hela Sverige och att man sedan sätter sig i ett regeringssamarbete och gör precis tvärtom.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 6 i betänkandet.