Herr talman! Tack för frågan – det är en viktig diskussion!

Utskottet var i Storbritannien i vintras och diskuterade bland annat finansiell stabilitet. Där var de väldigt förundrade över att vi liksom inte har någon koll på hur det ser ut, utifrån den finansiella stabiliteten.

Behovet av att veta vilken politik som är bra för den finansiella stabiliteten och att kunna fatta väl avvägda beslut är en diskussion som vi har haft i Sverige under lång tid. Inte minst har vi haft den i diskussionen om ett amorteringskrav: Vad har egentligen hushållen för motståndskraft? Hur har den senaste kostnadskrisen slagit mot denna motståndskraft? Det vet vi inte, och forskarna ägnar sig därför åt gissningar.

Många av de här aspekterna påkallar statistik. Det som har efterfrågats och det som flera myndigheter säger att de vill ha för att kunna göra bedömningar är, precis som i många andra länder, en anonymiserad statistik på individnivå som är helt safe när det gäller integritet och personuppgifter. Detta är vad de efterfrågar.

För oss är den finansiella stabiliteten i fokus. Det är den vi är ute efter – för att vi ska kunna ta ett politiskt ansvar för att ytterst upprätthålla stabiliteten för medborgarna. Vi vet ju vad som händer om vi inte gör det. Jag tycker att det också är ett politiskt ansvar att se till att försörja sig med de vederbörliga fakta man behöver för att kunna fatta de här besluten, och då är det statistik det handlar om.

Det som bekymrar mig är snarare oviljan – att man håller emot när det gäller den här statistiken. Vad ligger till grund för den oviljan, när det finns så många exempel i världen på att detta funkar och att man kan göra det på ett bra sätt?