Herr talman! Tack, Cecilia Rönn, för frågan!

Det är en mycket intressant diskussion, och jag uppskattar att den lyfts. Det finns många som spår att just den här debatten kanske kommer att ta fart.

Vi har som parti ett kongressbeslut i frågan, och jag förutsätter att det krävs en större intern debatt och ett kongressbeslut om vi ska byta position i en sådan fråga.

Dock är det så att när marken förflyttar sig förflyttas även idéerna. Det är mycket som har hänt i Europa. Brexit gjorde att Sveriges position i EU förändrades, och vi fick leta nya lägen. Nu när den regelbaserade världsordningen faller isär på grund av högerpopulismen måste vi kanske bygga upp ett nytt värn mot antidemokratiska rörelser, stormaktsambitioner och högerpopulism. Det ställer också frågan om samarbete i ett nytt ljus.

Det som det ändå hänger på är den folkliga viljan. Vi kan tycka vad vi vill i den här frågan, men det är både ett ekonomiskt beslut gällande makten över vår penningpolitik och ett politiskt beslut, där folk ska känna att de har makten över samhällsutvecklingen. Här måste man vara grannlaga och ta in alla aspekter så att vi som land vinner på en förändring och så att folk känner att de hänger med.

Jag tänker därför att steg ett egentligen är en diskussion om vad som står på spel när det gäller fördelarna med en egen valuta eller att fullt ut träda in i ett eurosamarbete.