Fru talman! Jag kände mig nödgad att gå i svaromål. Ja, jag tycker att det är anmärkningsvärt. Som jag sa har vi aldrig haft så mycket personal anställd inom svensk hälso- och sjukvård och kommunal sjukvård som vi har i dag. Ändå producerar vi mindre. Jag hävdar att det är ett systemfel.

Ledamoten känner inte mig, men jag är faktiskt fortfarande verksam sjuksköterska. Jag har jobbat i 37 år och följt detta inifrån. I mångt och mycket, kan jag säga, är de problem som ledamoten tar upp i sitt anförande kopplade till ledarskap.

Vi har haft en tendens inom hälso- och sjukvården under många år att centralisera ledarskapet. Finns det flera sjukhus har man ledarskapet på ett ställe men bedriver sjukhus också på andra ställen. Det är helt omöjligt att leda på distans. Ska man få en personalgrupp att känna sig delaktig och kunna vara med och påverka sin verksamhet måste ledarskapet finnas på plats. Det är en grundbult. Här fallerar det på väldigt många ställen.

Samtidigt pratar man mycket om arbetsmiljö. Arbetsmiljön har försämrats enormt mycket, faktiskt på grund av schemaändringar kopplade till ett i mina ögon oerhört korkat avtal med elva timmars dygnsvila som har slagit sönder schemaläggningen ohyggligt inom välfärdssektorn. Där har vi ett av grundproblemen. Jag återkommer till det alldeles strax.