Fru talman! Vårdens utveckling är oerhört snabb. Det innebär naturligtvis att rätt förmågor är helt avgörande. Därför har regeringen gett i uppdrag att analysera framtidens reglerade yrken, specialistkompetenser, specialistutbildningar, vidareutbildning och fortbildning inom hälso- och sjukvården. Utöver själva grundutbildningen och den specialisering man ofta får i början av sin karriär är fortbildning helt avgörande, fru talman, för varje yrkeskunnig i sjukvården genom hela yrkeslivet. Fortbildning måste vara en rättighet för varje anställd och ett ansvar för varje arbetsgivare att tillhandahålla. Detta är grunden. Utöver det bereds just nu ett stort antal förslag från Nationella vårdkompetensrådet, till exempel om ett nationellt ledarskapsprogram för chefer, ett säkrat systematiskt arbetsmiljöarbete och fler karriärvägar.

Ytterligare en tårtbit är de vettiga arbetsverktygen. När man nu har den kompetens man behöver, ett gott ledarskap, en bra situation på jobbet och goda karriärvägar, hur ska man då få sin arbetsdag att bli så bra som möjligt? Det är verkligen hög tid, fru talman, för en gemensam digital infrastruktur för hela sjukvården. Det ska inte vara hundra blommor som blommar i 21 regioner, i tandvården och i hundratals kommuner. Det är jag själv som ska avgöra vilka data någon ska få se om min hälsa och min vård, inte brandväggarna och systemens utformning.

Nu har vi en färdplan för detta. Staten är tänkt att ta ett större ansvar. Vi har en samordnare för nationell digital infrastruktur som ska göra en redovisning före nyår. Detta, fru talman, är jag övertygad om kommer att leda till bättre arbetsverktyg, som jag just sa, men också naturligtvis en betydligt bättre patientsäkerhet.

Sedan vill jag lägga någon minut på en särskild specialisering. Jag syftar på de läkare som hanterar arbetsmiljön inte bara i sjukvården utan på alla arbetsplatser runt om i Sverige. Just frågan om specialisterna i arbetsmedicin hänger väldigt nära samman med kompetensförsörjningsproblemet. Det är en egen specialisering, och det handlar om hur arbetsmiljön påverkar oss och vår hälsa. Här finns en kompetensbrist sedan lång tid tillbaka. Just nu tror jag att företagshälsovården mest går på ångorna av engagerade och riktigt kunniga pensionärer.

Det här kräver verkligen en tydlig huvudman för utbildningen, en tydlig finansiering och koordinering av handledare och studierektorer. Liberalerna vill fokusera på detta område för att alla arbetsplatser ska bli hälsosamma arbetsplatser långt in i framtiden. Regeringskansliet arbetar med detta, och det är mycket betydelsefullt.

Vi lever i allvarstider. Beredskap handlar naturligtvis om grönklädda män och kvinnor, men det behöver inte vara kamouflagemönster, och det kan lika gärna vara en bussarong. Ja, den behöver inte ens vara grön – den kan också vara vit. Självklart behövs beredskapslager, och självklart behöver vi vara redo för egen tillverkning av utrustning och vissa läkemedel om det verkligen behövs. Vi behöver krigsplacering, civilplikt, kloka avtal mellan regionerna och kommunerna samt privata utförare med yrkeskunniga personer.

Men ingen av de åtgärderna är viktigare än att sjukvården är en plats där kunniga, empatiska människor har tillräckligt många kollegor, där man får öva svåra scenarier, där man får ny kunskap genom hela sitt vanliga yrkesliv och där man trivs och vill stanna kvar. Den arbetsmiljö och de arbetsvillkor som behöver vara riktigt goda i vardagslunken är också de som är helt avgörande för att vår beredskap och vår förmåga att klara kris eller krig ska vara så bra som vi behöver.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.