Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag om att lägga skrivelsen till handlingarna, och jag yrkar avslag på motionerna.
Det här betänkandet behandlar regeringens skrivelse 2024/25:61 Internationellt bistånd genom multilaterala organisationer. Multilaterala organisationer är enkelt uttryckt internationellt verksamma organisationer som har avtal med många andra länder. De klassiska exemplen är de olika FN-organen men också organisationer som Världsbanken, Internationella valutafonden IMF och internationella Röda Korset.
Världen står just nu i ett mycket oklart läge, inte minst när det gäller förutsättningarna för det multilaterala biståndet. USA har avslutat i stort sett allt internationellt bistånd, trots att man till en början hade lovat att behålla livräddande verksamhet. I ett pennstreck försvann runt 40 procent av världens bistånd, som bland annat har gått till mattransporter till flyktingar i Sudan och östra Kongo, HIV-mediciner och poliovaccinationer.
Konsekvenserna riskerar att bli katastrofala, först och främst för enskilda människor som är i behov av mattransporter och mediciner men indirekt för hela världen. Det spär nämligen på den internationella instabiliteten.
Behoven är större än någonsin. Hela 122 miljoner människor var enligt UNHCR på flykt i oktober 2024. 362 miljoner människor är beroende av humanitär hjälp. Och mer än 260 miljoner människor har akuta behov av hjälp med livsmedelsförsörjning för att överleva. Detta sker samtidigt som klimatförändringar med svår torka varvat med häftiga regn och översvämningar förstör odlingsmöjligheterna.
Rysslands sedan tre år tillbaka pågående fullskaliga krig i Ukraina påverkar direkt världens livsmedelsförsörjning och har drivit upp priserna. Hamas terrorattack och gisslantagande i Israel för ett och ett halvt år sedan utlöste ett krig i Gaza som medfört en mycket svår humanitär situation för civilbefolkningen. Kriget i östra Kongo har länge förorsakat stort lidande bland civila, då väpnade grupper systematiskt använt sig av sexuellt våld för att destabilisera samhällsstrukturen.
Inbördeskriget i Sudan förorsakar den just nu största humanitära katastrofen, med över 14 miljoner människor som tvingats lämna sina hem. 1 miljon av dessa har tagit sin tillflykt till Sydsudan, ett redan sårbart land som 2024 klassades som världens fattigaste land. Andra har flytt till Tchad, där 42 procent av befolkningen redan lever under den nationella fattigdomsgränsen.
Herr talman! I detta perspektiv har de multilaterala organisationerna en oersättlig roll. De är internationellt erkända, finns representerade i de allra flesta länder och kan därmed snabbt sätta in nödvändiga resurser för att avhjälpa katastrofer.
Dessutom utgörs en stor del av det svenska bidraget till de multilaterala organisationerna av så kallat kärnstöd. Det innebär att pengar betalas in utan öronmärkning och snabbt kan omdisponeras om det uppstår en kris någonstans i världen. Det förekommer också så kallad mjuk öronmärkning, där Sverige exempelvis kan styra pengar till prioriterade länder och tematiska områden, till exempel stöd till flickors och kvinnors rättigheter.
Bland FN-organen vill jag särskilt nämna World Food Programme, som fick Nobelpriset häromåret och som gör helt avgörande insatser, inte minst genom tusentals livsmedelstransporter till Gaza, UNHCR, som hanterar olika flyktingkriser runt vår jord, och OCHA, som samordnar de olika FN-organens humanitära insatser.
Men det är också nödvändigt att arbeta långsiktigt och förebyggande, som exempelvis UNDP gör, för att stärka den demokratiska utvecklingen i länderna, minska deras sårbarhet för klimatförändringar, minska konfliktnivåerna och bygga en grund för fredlig samexistens mellan olika etniska och religiösa folkgrupper. Det har jag själv sett exempel på i Ferganadalen i Uzbekistan, där skärmytslingar ofta förekommer vid gränsen mot Tadzjikistan. Genom olika projekt bidrar UNDP där till att öka förståelsen mellan olika etniska grupper, vilket sänker konfliktnivåerna. Utan detta arbete är det inte osannolikt att skärmytslingarna vid gränsen hade utvecklats till något långt allvarligare.
Herr talman! Av betänkandet framgår att Sveriges internationella bistånd genom multilaterala organisationer under 2023 uppgick till 31,8 miljarder kronor. Det motsvarar 59 procent av Sveriges totala utbetalningar av bistånd.
Av annan statistik framgår att runt 40 procent av Sveriges bistånd förmedlas via civilsamhällesorganisationer, medan själva civilsamhällesstrategin utgörs av 1,7 miljarder kronor. I själva verket är det ofta så att de multilaterala organisationerna samverkar på ett väldigt fint sätt med civilsamhällesorganisationerna på det lokala planet. Så är fallet inte minst i Ukraina, som ledamoten Katarina Tolgfors nämnde i sitt anförande.
De multilaterala organisationerna är viktiga plattformar för dialog och förhandlingar om prioriterade frågor, såsom det internationella stödet till just Ukraina. De är också centrala för att utveckla och upprätthålla internationella normer och överenskommelser.
För att återgå till diskussionen om USAID och vad som blev konsekvenserna när presidenten tillkännagav att det stödet skulle minska: Budgeten för USAID var 450 miljarder kronor för 2023 – att jämföra med Sveriges budget för bistånd 2023, som låg på 56 miljarder. Med 83 procents minskning, som blev resultatet efter pausen, har nu alltså 374 miljarder försvunnit, om jag räknat rätt. Det finns naturligtvis ingen möjlighet för Sverige att ersätta de pengarna, utan här krävs gemensamma tag.
Jag vill poängtera att Sverige i detta sammanhang har stora möjligheter att inta en ledarposition, med det höga anseende som finns för vårt internationella engagemang och med grund i den reformering och effektivisering som pekas ut genom reformagendan. Med knappare tillgängliga resurser globalt efter USA:s och andra länders tillbakadragande är effektivisering och fokusering på de strategiskt viktigaste områdena desto viktigare.
(Applåder)