Herr talman! Ämnet processrättsliga frågor rymmer oerhört mycket. Jag ska beröra bara några aspekter. För säkerhets skull börjar jag med att yrka bifall till reservation 5.

När vi talar om processrättsliga frågor handlar det ytterst om tillgång till rättvisa, vilket är en central princip i en demokrati och en rättsstat. Man ska ha tillgång till det i tid, och det får väldigt gärna handla om snabbare lagföring, vilket den moderata ledamoten lyfte upp tidigare.

Det behöver också handla om ekonomi med rättshjälpsmöjligheter och möjligheter till juridiska biträden utan alltför höga kostnader eller helst inga kostnader alls. Det här skapar tillgång till rättvisa på riktigt.

Jag vill också ta upp en dimension som har berörts tidigare, nämligen möjligheten att närvara vid förhandlingar via video. Det ger väldigt många fördelar. Det underlättar både för parter och för vittnen i olika typer av processer att inte behöva resa långa sträckor.

Domstolsverket har försökt etablera det här på ett starkare och tryggare sätt genom att använda statens servicecenter. Jag skulle verkligen önska att dessa servicecenter fick stå kvar, för där kan man ha faciliteter som gör det tryggt även i den situationen. Det är inte säkert att det går att komma undan rädsla och oro enbart genom att lämna domstolslokalerna eller att man kan få det rättssäkert om man genomför videoförhör lite var som helst.

Det förekommer också skild praxis mellan olika domstolar. Meningen är att vi åtminstone ska få riktlinjer där man särskilt ska försöka bedöma vad det innebär för kostnader eller andra olägenheter om en part eller ett vittne behöver inställa sig fysiskt i en domstolsbyggnad. Det kan förstås också handla om att vi ska hantera rädslor och om att det kan finnas risk för påtryckningar i övrigt. Det handlar alltså även om säkerheten.

Åtskilliga processer ger i dag möjlighet till närvaro via videolänk. Det är inte minst viktigt i mål om exempelvis grov kvinnofridskränkning, där kvinnorna kan ha en väl befogad rädsla för att möta en gärningsman i rättssalen. I andra mål finns det kanske också rädsla för att råka ut för förföljelse när man som brottsoffer eller vittne lämnar domstolen. Det är också ett riskmoment.

Det finns alltså både effektivitetsskäl och säkerhetsskäl till att erbjuda videomöjligheter. Jag menar att det ytterst handlar om rättssäkerheten. Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar att närvaro via videolänk regelmässigt bör erbjudas om målsägande eller vittne till följd av rädsla inte vill delta på plats i rättssalen.

Sedan vill jag fokusera på framför allt domstolslokaler men även andra lokaler som rättsväsendet förfogar över. Det var detta jag avvaktade till mitt anförande med att beröra och inte tog upp i replikväxlingen.

Många av rättsväsendets fastigheter ägs – tack och lov, skulle jag vilja säga – av Specialfastigheter Sverige Aktiebolag. Det är ett bolag som ägs av svenska staten. Det handlar om olika typer av lokaler och hus, såsom kriminalvårdsanstalter, ungdomshem, domstolsbyggnader och polisfastigheter. Det är verksamheter som är oerhört viktiga samhällsfunktioner, vilket ställer höga krav inte minst på säkerhet. Men det finns även privata fastighetsägare som rättsväsendet hyr av, och dessvärre finns det exempel på att samhällsviktiga fastigheter ägs av bolag med kopplingar till grov kriminalitet.

Här är det rimligt att vi försöker hitta en annan ordning. Det är inte rimligt att samhällsfastigheterna ska stå utanför demokratisk kontroll. Vi önskar en ordentlig kartläggning av hur stor andel av rättsväsendets lokaler som ägs av privata bolag och hur många av de bolagen som har kopplingar till grov kriminalitet.

Det finns nu förslag som kan komma att verkställas. Det är myndigheter som har samverkat om och diskuterat de här frågorna. Det handlar om Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och andra relevanta aktörer och myndigheter. Detta redovisades nyligen, och man har förslag på hur problematiken kan hanteras som verkar väldigt positiva.

Det man trycker på är att vi kanske kan ha kontroll i samband med att vi säljer en fastighet men att vi när det gäller ägarförändringar som sker senare är bundna av hyresavtal och då inte kan hantera maktförskjutningar där. Man kan dock göra som myndigheterna nu föreslår och skapa ett system för kontroll av ägarförändringar där man kräver förvärvstillstånd och där statlig förköpsrätt är ett instrument för att hantera risken att lokaler ägs av illegala aktörer. Det är någonting som jag menar behöver övervägas på stort allvar. Så kan vi också bidra till en bra tillgång till rättvisa – och det i trygga lokaler.