Fru talman! Jag tackar ministern för redogörelsen. Jag kanske lärde mig någonting nytt.

Jag vill fördjupa mig lite här. Min tolkning är högst amatörmässig eftersom jag inte är jurist, men jag har ändå följt de här frågorna under ganska lång tid. Även om pausandet inte är i fokus för den formella kritiken är ju effekten av pausandet negativ när det gäller att klara tidsplanen. Den tidsplan som det fattades beslut om när vi satt i regeringsställning var i och för sig alltför långsträckt redan från början, men pausandet har inte förbättrat situationen.

Hela idén med vattendirektivet är ju att skydda vattenmiljön. Vi vet att pausandet av prövningarna har negativa effekter på vattenmiljön, så nog kan man säga att pausandet strider mot intentionerna i vattendirektivet, oavsett om det är detta som kommissionens kritik fokuserar på eller inte. Jag noterar att statsrådet nickar instämmande, så vi är i alla fall överens om detta.

Jag var tidigare inne på hur man resonerade om risken för överträdelser och risken för att pausandet skulle få miljökonsekvenser. Jag vill också lyfta in en aspekt som jag tog upp i avslutningen av mitt förra anförande.

Under valrörelsen, och egentligen även under slutet av den förra mandatperioden, fanns det väldigt mycket diskussion och kritik gällande kulturmiljöer och utrivning av dammar som över huvud taget inte hade någon koppling till svensk vattenkraftsproduktion. Jag ska inte säga för mycket om ministern eller hennes parti; det var framför allt andra partier i den nuvarande regeringen som var väldigt högljudda och ville att den förra regeringen skulle göra någonting för att rädda dessa kulturmiljöer. De ropade på en paus.

Efter valet bildade Tidöpartierna regering och motiverade pausen med att effekterna för elsystemet skulle ses över. Det var ett annat argument än i den kritik som framfördes under valrörelsen. Min bild är att väldigt få av de belackare som var arga på den omprövning som pågick är speciellt nöjda med de förändringar som regeringen nu går fram med. Det fanns förväntningar på att den här regeringen skulle göra någonting åt utrivningen av dammar som kanske inte i första hand har koppling till elproduktion.

Det är också så att ganska många av de små vattenkraftsdammarna, som alltså ändå är kopplade till vattenkraft, har väldigt marginell betydelse för elsystemet. Det gör att pausandet och de förändringar som regeringen går fram med inte hjälper dessa vattenkraftsägare eller de boende kring dammarna.

Jag tycker att det finns en diskrepans mellan regeringens argumentation om elsystemet och det underlag som fanns från ansvariga myndigheter. De ansvariga myndigheterna var ganska tydliga med att det skulle gå att göra omprövningar och miljöanpassningar inom ramen för ett välfungerande elsystem. Det känns som att beslutet inte grundade sig på sakliga fakta utan att det snarare var politiska överväganden som låg bakom pausandet. Därför skulle jag vilja höra ministern redogöra för varför man bortsåg från det underlag från expertmyndigheterna som ändå fanns.