Fru talman! Låt mig börja med att tydliggöra det som ledamoten själv lyfter fram, nämligen att den formella underrättelse från kommissionen som regeringen nyligen har besvarat inte handlar om kritik mot att regeringen har pausat genomförandet av den nationella planen för moderna miljövillkor.
Det kommissionen hävdar är i stället att kravet i ramdirektivet för vatten regelbundet behöver ses över och att tillstånd som har införlivats på ett felaktigt sätt i svensk rätt behöver uppdateras när så är nödvändigt. Kommissionen menar alltså att en 40-årig omprövningscykel av vattenkraftverk och dammar inte säkerställer tillräckligt regelbundna översyner och att omprövningarna inte säkerställer att vattenkraftens negativa konsekvenser fångas upp tillräckligt snabbt.
Detta har regeringen bemött i ett svar till kommissionen. Vi menar att det svenska regelverket utgör ett fullständigt införlivande av direktivets krav på regelbundna översyner och nödvändiga uppdateringar. Låt mig därför säga att det är mycket positivt att ledamoten delar bilden att Sverige inte brister i den delen av arbetet, för det vill vi verkligen tydliggöra både här i kammaren och i vårt svar till kommissionen.
Låt oss gå över till frågan om pausandet. I bakgrundsbeskrivningen av tillståndskravet för vattenkraftsverksamhet enligt svensk lag konstaterar kommissionen upprepade gånger att regeringen har skjutit på sin tidsplan för att slutföra instruktionerna för sammanjämkning av miljömål och målen för vattenkraftsproduktionen. Kommissionen konstaterar också att tidsfristerna för ansökan om prövning av tillstånd i nuvarande version av tidsplanen är fördelade mellan 2025 och 2039. Eftersom omprövningsförfarandena tar tid i första instans och efter eventuella överklaganden förväntas de sista omprövningarna enligt den här tidsplanen vara slutförda i början av 2040-talet.
Kommissionen konstaterar vidare att regeringen i förslaget till ett av dessa uppskov medgav att Sverige bryter mot ramdirektivet för vatten på grund av föråldrade vattenkraftstillstånd och att de vattenkraftverk och dammar som innebär att Sverige inte lever upp till de krav som följer av ramdirektivet för vatten behöver åtgärdas.
Slutligen konstaterar kommissionen att regeringen färdigställde sitt förslag till instruktion för att förena miljömål och mål för vattenkraftsproduktion, det vill säga den promemoria med förslag till författningsändringar som vi remitterade.
Dessa skrivningar i den formella underrättelsen utgör alltså enbart en bakgrundsbeskrivning; de ingår inte i den kritik som kommissionen riktar mot regeringen. Det finns från kommissionens sida ingen uttrycklig kritik mot pausen, utan den nämns endast som grund för den påstådda överträdelsen av ärendet i den del jag redogjorde för tidigare.
Svaret på ledamotens fråga hur regeringen har resonerat kring eventuella hot om böter eller kostsamma sanktioner är alltså att det inte är kopplat till den kritik som kommissionen riktar eftersom kommissionens kritik gäller en annan del av hur vi tillämpar vattendirektivet. Vårt pausande av processerna tas alltså inte upp som uttrycklig kritik av hur vi tillämpar direktivet utan endast som grund för en separat påstådd överträdelse av direktivet, vilket gäller en annan del. Därmed har vi inte resonerat kring det när det gäller vårt pausande, och som vi märker är det inte heller det kommissionen riktar kritik mot.