Fru talman! Tack till statsrådet för svaret på interpellationen!

Jag inleder med att säga att vi delar uppfattningen när det gäller det som statsrådet säger i sitt svar: ”Låt mig inleda med att säga att vi delar synen på att näringslivet inte ska drabbas av osäkerhet och marknadsmässiga nackdelar.” Det är klokt. Samtidigt avslutar hon sitt svar med att säga: ”Mot bakgrund av detta finns det inte skäl för mig som statsråd att ändra på Naturvårdsverkets uppdrag.” Det innebär ändå att de problem som företag upplever på grund av det här kommer att finnas kvar och att regeringen inte är beredd att skynda på den process som enligt mig egentligen redan borde vara avklarad.

Det interpellationen handlar om, och det som är viktigt, är att svenska företag och svenska företagare ska ha bra möjligheter att utveckla sina produkter. Varför är då det viktigt? Det tror jag att jag och statsrådet också är överens om. Det handlar om att företag växer, anställer folk och bidrar till det allmänna. Det är så vi bygger välfärd, och det är så vi bygger utveckling i landet.

Jag har lyft frågan för att det finns ett företag i min valkrets som har drabbats av det här problemet. Det är inte så att de vill att den här typen av flaskor ska kastas på soptippen och ligga där, utan flaskorna finns redan med i ett system där man återvinner dem.

Problemet är att det pantsystem som vi har i Sverige i dag inte kan hantera sådana här små flaskor. Returpack, mer känt som Pantamera, är tydliga med att det här är en alltför liten produkt och att de inte kan bygga om sina system så att de kan hantera den. Men det finns ändå ett sätt att återvinna plasten. Det är viktigt att Sverige har samma spelregler som man har i övriga Europa och att våra företag kan konkurrera på ett bra sätt.

Det är med anledning av det jag upprepar min fråga: Varför väntar regeringen med undantaget? Det låter ju ändå på statsrådets resonemang som att detta är viktigt och att vi skulle kunna ha ett sådant här undantag.

Avslutningsvis: Svenska företag straffas trots att undantaget är tillåtet enligt EU-förordningen. Det handlar om att plastflaskor upp till 100 milliliter som rent tekniskt inte kan finnas i systemet kan undantas. Trots detta har inte Naturvårdsverket fått i uppdrag av regeringen att prioritera frågan i sin första delredovisning. Samtidigt säger regeringen i andra sammanhang att vi ska undvika den här typen av överimplementering. Det är något vi inte ska nyttja, och det är inte bra för Sverige och svenska företag.

Jag upprepar därför min fråga: Hur rimmar det med regeringens linje att hålla sig till miniminivån att man aktivt väljer bort ett undantag som just ingår i denna miniminivå?