Fru talman! Tack, statsrådet, för den här debatten!

Som jag har konstaterat innan har det visat sig av Socialstyrelsens senaste lägesrapport att kvaliteten i äldreomsorgen är den sämsta på tio år. Det är ett resultat av nedskärningar i äldreomsorgen över hela landet.

Jag har varit väldig tydlig med vad jag tycker har varit fel i regeringens prioriteringar vad gäller skattesänkningar, höjningen av de egna ministerlönerna och att ge bidrag till kakelläggning i köket och städhjälp för de rika.

Digitalisering och effektivisering kommer inte att ge Sandra bättre arbetsvillkor. Det kommer heller inte att ge den omsorg som Roland skulle ha behövt eller den kafferast som Anna så gärna skulle vilja ha.

Det kräver politiskt ansvar att skapa en ny normering inom äldreomsorgen. Det handlar om rätt till heltid och fast anställning, bättre lönevillkor och andra viktiga förändringar av arbetsvillkoren.

Det skulle förbättra arbetsmiljön och göra att personal- och kompetensförsörjningen ökar. Men det kräver ett ökat finansieringsansvar från statligt håll. Det räcker inte med kommunernas kommunalskatt.

Det gäller speciellt för de mindre kommunerna i glesbygden och på landsbygden. De får inte skatteintäkterna att räcka till. De mäktar helt enkelt inte med.

Därför var den här debatten väldigt nödvändig. Det konstaterades ändå från statsrådets håll att regeringen inte tänker ta ett ökat finansieringsansvar gentemot kommunerna, eller skapa en ny normering inom äldreomsorgen med nationella bemanningsriktlinjer.

Den här debatten var väldigt tydlig. Den särskiljer hur det ser ut med en borgerlig regering och hur det skulle ha sett ut med en vänsterregering. Där är skillnaderna enorma. Tack för debatten!

(Applåder)