Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Under pandemin pratade alla partier om äldreomsorg och vård. Vi upptäckte stora brister, och vi såg revorna i vår välfärd. Alla partier lovade guld och gröna skogar. Nu skulle äldreomsorgens problem tas om hand.

Jag skrev interpellationen, fru talman, för att påvisa att revorna kvarstår, att det finns en ekonomisk utmaning och att vi måste ta ett rejält tag om äldreomsorgen framöver.

Jag är lite orolig över bilden som regeringen förmedlar i sitt svar. Trots alla fina ord om ambitioner, arbetslinjer och välfärdsteknik saknas fortfarande äldreomsorgens verklighet i svaret.

Statsrådet hänvisar gång på gång till kommunernas ansvar, men verkligheten är sådan att alltfler kommuner nu larmar om att de inte klarar av uppdraget fullt ut. Det är inte konstigt. Vi står inför bland annat en demografisk utveckling som innebär att andelen personer över 80 år kommer att öka med 50 procent fram till 2035. Det kommer att finnas enorma behov som det krävs mer än kommunalt självstyre för att klara av att möta.

Fru talman! Regeringen lyfter också fram arbetsmiljöpolitiken och framhåller att de prioriterar äldreomsorgen. På pappret låter det som kraftfulla löften. Men när man jämför med verkligheten uppstår flera frågor.

Regeringen utlovar hög ambition i arbetsmiljöpolitiken och har gjort en utredning och tagit fram en ny strategi för 2026–2030. Men konkreta åtgärder för att förbättra arbetsmiljön utifrån dagens situation uteblir.

Trots att ambitionerna är höga går det att utläsa i exempelvis Kommunals medlemsundersökning att var tredje anställd i äldreomsorgen överväger att lämna yrket på grund av ohållbara arbetsvillkor som stress, låg bemanning och låga löner. Detta tyder på diskrepans mellan retorik och praktiska insatser. Det handlar alltså inte om brist på ambition eller vilja hos personalen utan brist på politiskt ansvar uppifrån.

Fru talman! Ministern lyfter också upp Äldreomsorgslyftet, som är en viktig satsning som vi socialdemokrater var med och införde. Men att man använder det som huvudargument är oroväckande. Det är en tillfällig utbildningssatsning som varken är permanent eller tillräcklig för att möta det framtida enorma kompetensbehovet.

Fru talman! När jag frågar hur regeringen vill säkra en likvärdig och trygg äldreomsorg får jag höra att det är kommunernas ansvar. När jag frågar om arbetsvillkoren för personalen får jag återigen höra att det är kommunernas ansvar. När jag frågar om finansieringen är svaret att ekonomisk tillväxt är viktigt.

Regeringen måste sluta skylla ifrån sig. Vi socialdemokrater menar att staten måste ta ett större ansvar för säkrare och jämlik äldreomsorg i hela vårt land. För det krävs både resurser och styrning. Det handlar om trygghet för våra äldre och respekt för dem som varje dag går till jobbet i omsorgen.

Mina frågor kvarstår, fru talman.