Herr talman! I den här debatten har vi hört siffror, förslag och analyser. Vi har också hört bortförklaringar. Man pratar om arbetslinjen, och det är inte trovärdigt av Moderaterna. När vi har en halv miljon människor som är arbetslösa i vårt land kan ni inte prata om arbetslinjen. Vilket parti är det som försvarar bidragslinjen nu? En halv miljon människor är arbetslösa.

När regeringen som svar på barnfattigdom gång på gång lyfter fram skattesänkningar och tillfälliga stöd kan vi konstatera att man blundar för den verklighet som finns i dag. Faktum kvarstår: Ensamstående föräldrar jobbar men har ändå inte råd med mat. Barn hoppar över måltider, står utanför fritidsaktiviteter och skäms över sina kläder.

Herr talman! Nästan 900 000 vuxna och barn lever i ensamstående hushåll i vårt land – många under extrem ekonomisk press. Det här är inget undantag. Det är vardag för tusentals barn i vårt land Sverige i dag.

Jag kan inte låta bli att tänka på Olof Palme, klok som han var. Han kallade barnfattigdomen den grymmaste fattigdomen av alla. Den drabbar oskyldiga, den är förnedrande och den är något som samhället har alla möjligheter att förhindra.

I dag sviker den här regeringen och Sverigedemokraterna detta ansvar. När ett barn går hungrigt i ett av världens rikaste länder samtidigt som regeringen och Sverigedemokraterna sänker bidrag, prioriterar skattesänkningar och predikar arbetslinjen för dem som redan kämpar varje dag är det något djupt fel i våra system.

Herr talman! Jag har en sista fråga till statsrådet Anna Tenje: Om statsrådet vet att barn växer upp i hunger och skam – trots att deras föräldrar arbetar, och vi är överens om att alla som kan arbeta ska arbeta – vad mer behöver hända innan regeringen agerar fullt ut för att stötta och hjälpa dessa barnfamiljer?

Jag tackar för debatten.

(Applåder)