Herr talman! Jag är relativt ny som riksdagsledamot, och jag får ibland frågor om hur jag upplever detta och om det är någonting som har visat sig vara annorlunda än vad jag trodde.

Det mesta med att sitta i riksdagen är nog ungefär som jag förväntade mig, men om det är någonting som jag absolut inte begriper är det Moderaternas inställning till den ekonomiska situation som det här landet befinner sig i. Jag kan för allt i världen inte begripa att vi i princip talar samma språk men ändå befinner oss i helt olika verkligheter.

Att vara ensamstående i Sverige betyder att vara i en kamp varje månad – en kamp mot höga hyror och dyrare mat och att barnen växer ur kläderna för snabbt. Det borde inte vara en kamp mot politiken också – för det är precis vad det har blivit. I detta läge, mitt i den ekonomiska stress som tusentals ensamstående lever med, väljer ni i stället att sänka skatten för de allra rikaste.

Det verkar också vara något slags brottningsmatch mellan moderater och sverigedemokrater när det gäller vilka som kan hålla emot den här typen av förslag mest. Jag trodde ärligt talat att Sverigedemokraterna var de i Tidösamarbetet som ändå försökte stå upp för en generösare och tryggare socialförsäkring.

Vi har sedan kunnat läsa diskussioner om att Sverigedemokraterna verkar vara de som hållit emot en extra utbetalning av barnbidrag i vårändringsbudgeten. Jag vet inte vad som är sant, men det som är tydligt är att den här regeringen – alldeles oavsett vilket parti det är vi pratar om – inte lyfter någonting när det gäller att förenkla situationen särskilt för våra ensamstående föräldrar där ute. Det är häpnadsväckande.

Jag hoppas att vi ses i morgon. Det har varit trevligt att debattera med statsrådet här i kväll, herr talman. Jag kommer att möta Makalösa Föräldrar utanför riksdagen i morgon. Jag hoppas att statsrådet också kommer dit.