Herr talman! Jag tackar än en gång ledamoten Eva Lindh för att hon lyfter upp frågan.

Kriminaliteten hittar ofta nya vägar. Vi vet att mycket som driver den handlar om pengar. Det är ofta A och O för de allra flesta. Kriminaliteten omsätter omkring 100–150 miljarder. Det är svårt att uppskatta, men det är enorma pengar. För att komma åt den, vare sig det handlar om ett utnyttjande av kvinnor eller det faktum att barn skjuter barn, måste vi börja strypa kranarna.

Här har kriminaliteten hittat en annan liten väg. Oavsett vilken väg den tar ska vi göra vad vi kan för att dra åt kranarna. I detta fall förväntar jag mig att arbetsgivare, olika plattformar, Skatteverket och andra jobbar för att täppa till just detta hål. Jag vill understryka att det är väldigt lätt att frågor kommer ihåg i skymundan när det finns många problem samtidigt. Men det pågående våldet mot kvinnor är på något sätt en konstant, och det ska det inte behöva vara.

Jag går mycket och älskar att ta kvällspromenader. Jag går och tittar i fina områden och brukar ofta tänka, herr talman: Det här är ett vackert hus – jag hoppas att det är lika vackert där inne, bakom gardinerna, och att de bryr sig om varandra och tar hand om varandra. Men vi vet att många kvinnor på olika sätt utnyttjas och blir psykiskt och fysiskt misshandlade, och det får vi aldrig släppa. Det är inte bara så att kvinnor 2025 äger hälften av vad män äger. Mycket värre är naturligtvis att hemmet fortfarande är den farligaste platsen för många kvinnor.

Thaimassagesalonger ska inte heller vara den farligaste eller svåraste platsen. De ska vara fredade zoner, och vi ska alla hjälpas åt att se till att det fortsätter att vara så.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.