Herr talman! Det är ingen nyhet att ensamstående föräldrar ofta tillhör de hushåll som har det allra tuffast ekonomiskt i Sverige, även om det verkar vara det för Sverigedemokraterna här i salen. Dessa föräldrar står ensamma med hela ansvaret för både försörjning och omsorg i ett läge där kostnaderna för de mest grundläggande sakerna har rusat i höjden. Mat, kläder, hyra och el – allt har blivit dyrare. Samtidigt som många andra hushåll kan dela på bördan står de där ensamma med en vardag som sällan går ihop.

Många arbetar heltid. Många arbetar inom välfärden. De gör rätt för sig. De kämpar varje dag. Men ändå räcker inte pengarna. För vissa handlar det om att ständigt leva med oron för en oväntad utgift. För andra handlar det om att behöva välja bort fritidsaktiviteter, nya vinterkläder eller till och med måltider.

Vad gör då regeringen i detta läge? Jo, mitt i en ekonomisk kris för landets barnfamiljer väljer man att sänka skatten för de allra rikaste. Man lägger inte fram något förslag om att höja barnbidraget, och man väljer att i praktiken sänka bostadsbidraget när man tar bort de tillfälliga höjningarna, trots att det är det mest träffsäkra stödet till just ensamstående föräldrar. Det är en prioritering som är svår att förstå men ännu svårare att acceptera.

Vi socialdemokrater har en annan syn på ansvar i ett sådant läge. Vi föreslår en höjning av barnbidraget så att det följer med i den ekonomiska utvecklingen och stärker barns förutsättningar oavsett vilken inkomst föräldrarna har. Vi vill också se till att den höjning av bostadsbidraget som har funnits blir kvar, för vi vet att det är ett konkret och kraftfullt sätt att lindra vardagens bördor för dem som behöver det allra mest.

Herr talman! Det handlar inte bara om siffror i en budget, utan det handlar om något så grundläggande som trygghet – att barn inte ska växa upp med en ständig oro i hemmet och att vi som samhälle inte ska lämna dem som har det svårast därhän medan vi belönar dem som har mest.

Jag har en tydlig fråga till statsrådet. I morgon onsdag mellan klockan 11.30 och 13.00 står föreningen Makalösa Föräldrar, som interpellanten refererade till i sin interpellation, utanför riksdagen. De vill ha svar på varför sänkningen av bostadsbidraget genomförs trots att behoven just nu är större än någonsin. Jag tänker vara där och möta upp dem. Jag undrar, herr talman: Kommer socialförsäkringsministern att ta sig tiden att vara där?