Herr talman! Låt mig vara tydlig: Mitt perspektiv och min utgångspunkt är alltid människan – i det här fallet den gravida kvinnan. Just därför är det viktigt att ha ett helhetsperspektiv. Vissa åtgärder kan ge icke önskvärda konsekvenser, och därför gäller det att ha en sammanvägd bild med många olika åtgärder för att stärka helheten.

Jag tycker att det är bra att den här utredningen är gjord; den utgör ett väldigt viktigt kunskapsunderlag. Regeringen arbetar nu aktivt med att föräldrar ska få fler verktyg och mer utrymme för flexibilitet för att kunna kombinera ett högt arbetsmarknadsdeltagande med familjeliv. Därför var det bra att vi gick vidare med dubbeldagarna och utökade dem samt att det infördes en möjlighet att överföra föräldrapenningdagarna till en annan försäkrad för att möjliggöra denna kombination och öka flexibiliteten.

Möjligheten för båda föräldrarna att, genom dubbeldagarna, tidigt vara lediga tillsammans med barnen innebär ett delat ansvar som kanske också gör att föräldrarna delar på det oavlönade hemarbetet i större utsträckning. Vad vi vet ger detta väldigt positiva effekter på kvinnors hälsa.

Förslagen från utredningen skulle bland annat innebära att fler kvinnor kan få ersättning från socialförsäkringen och att de kan få det under längre tid än i dag. Utredningens förslag riskerar, precis som jag sa tidigare, att öka kvinnors totala frånvaro från arbetsmarknaden. Det här är frågor som vi brukar diskutera och problematisera. Vi vet ju att längre frånvaro från arbetsmarknaden under graviditeten tillsammans med en lång föräldraledighet, som är vanligare för kvinnor än för män, kan ha negativa effekter både för kvinnors arbetsmarknadssituation och för deras livsinkomster, för att inte tala om pensionen.

Detta är ett allvarligt problem, och det är därför viktigt att kvinnor ges förutsättningar att arbeta så länge som möjligt under graviditeten. Om sådana förutsättningar inte finns ska det finnas trygga och förutsägbara stöd. Vi ska dock inte kompensera för arbetsgivare som inte gör det de faktiskt är skyldiga att göra.

En nedsättning av arbetsförmågan som beror på sjukdom ger ju inte rätt till graviditetspenning, utan den ersättning som då är aktuell är sjukpenning. Det finns emellertid inte någon tydlig gräns mellan nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga på grund av graviditet. Det finns alltså en gränsdragningsproblematik, vilket belyses i utredningen. Utredningen har lämnat förslag på hur man skulle kunna förbättra denna situation, och det är just dessa förslag vi nu tittar på i Regeringskansliet. Det är dock inte helt enkelt.

Precis som ledamoten var inne på kan man konstatera följande: Politik är att vilja men också att kunna. Det är klart att man kan vilja förstärka dessa delar. Den som tittar på Socialdemokraternas budget ser dock att de inte kan det. De har nämligen inte gått hela vägen och faktiskt tagit ansvar för att finansiera de förslag som ledamoten står här i talarstolen och talar sig varm för. Därför måste jag konstatera att ledamotens kritik mot regeringen för att regeringen inte vidtar åtgärder för att genomföra de förslag som ligger på mitt bord och som just nu bereds faller väldigt platt. Ledamoten själv har ju inte en krona med sig för att finansiera den fantastiska förstärkning som han talar om.

Vi jobbar med dessa frågor. Jag ser det ur ett helhetsperspektiv. Det är alltid människan som står i centrum när jag gör mina bedömningar.