Fru talman! Tack, statsrådet, för ytterligare synpunkter!

Min poäng med interpellationen, att använda det faktum att antalet vräkningar av hushåll med barn ökar som en symbol för att någonting är väldigt skevt i vårt samhälle, är att försöka visa att ekonomisk politik och prioriteringar i ekonomisk politik spelar roll.

Därför tycker jag att det rimligt att ett statsråd med ansvar för denna typ av frågor tar till sig den information som kom i Kronofogdemyndighetens senaste rapport. Man säger där att det som nu särskilt uppmärksammas är att de ekonomiska förutsättningarna har blivit en större drivkraft för att antalet vräkningar av hushåll med barn ökar. Tidigare kanske det var mer sociala problem, stökiga hemförhållanden, missbruk och annat, men nu är det de ekonomiska parametrarna som i allt högre grad spelar roll.

Då måste man som statsråd och regering, tänker jag, i ett välfärdssamhälle som säger sig vara anständigt, fråga sig: Finns det någonting som vi som regering kan göra för att undvika att de familjer som nu är precis på gränsen – som har fått de här hyreshöjningarna, som har det väldigt kanpert och som har vänt på varje krona – ramlar över kanten, hamnar hos Kronofogden och sedan så småningom kanske riskerar att bli vräkta?

Man kan utreda jättemycket. Man kan samarbeta mycket mer. Det håller jag helt med om. Men det är nu det händer. Det är nu regeringen tar bort det tillfälliga tilläggsbeloppet till bostadsbidraget. Med kirurgisk precision sker detta samtidigt som oron i omvärlden ökar, tillväxten i Sverige försämras och ekonomin går ned. Det är inte rätt ekonomisk politik i nuläget.

(Applåder)