Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för interpellationen och övriga ledamöter för deltagandet i debatten. Det är angelägna och viktiga frågor om hur vi kan minska risken för vräkning av hushåll och särskilt med fokus på hushåll som inbegriper barn.

Alldeles oavsett vad ledamöterna anför om analyser och onödiga utredningar är det viktigt att poängtera att det handlar om samarbete. Det är ett samarbete mellan olika institutioner, myndigheter och instanser i vårt samhälle just för att kunna förebygga vräkningar och långsiktigt få till strukturer som gör att barn inte behöver vräkas.

Som jag redogjorde för i mitt svar pågår ett digert arbete som jag bedömer som mycket viktigt på en mängd områden som involverar flera olika myndigheter. Frågan om vräkningsförebyggande arbete spänner över många olika fält. Därför är just samverkan och åtgärder på flera områden det viktigaste sättet att adressera frågan.

Regeringen har stöttat hushållen i en svår tid. Tittar man på effekterna på hushållens ekonomiska standard av regeringens förslag och aviseringar under mandatperioden ser man tydligt att den ekonomiska standarden ökar mest procentuellt sett i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de översta inkomstgrupperna.

Med det sagt kan jag förstå att det är många som nu känner oro och funderar på vad omvärldens oro kommer att ha för betydelse för ens egen plånbok och i vissa fall även för ens jobb. Just därför är det så viktigt att poängtera att Sverige står starkt, inte minst jämfört med andra länder. Våra statsfinanser är goda, vilket gör att vi kan agera kraftfullt om så skulle behövas framöver. Regeringen följer givetvis frågan mycket noga.

Samtidigt vet vi att det är arbete och egen inkomst som är den bästa garanten för att slippa såväl fattigdom som vräkningar. Det är ovanligt med låg ekonomisk standard i hushåll där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Under 2023 var det enbart 2 procent av sammanboendehushållen med två förvärvsarbetade föräldrar som hade en låg ekonomisk standard. Bland hushåll där föräldrar inte förvärvsarbetar är däremot andelen med låg ekonomisk standard mycket hög.

Därför har regeringen lagt om politiken och vidtagit flera åtgärder för att just få fler att gå från bidrag till arbete. För dessa hushåll kommer detta att vara av helt avgörande betydelse för att minska fattigdom och utsatthet och minska risken för vräkningar. Men minst lika viktigt är att barnen i dessa familjer ser sina föräldrar gå till jobbet, givet att detta annars är ett utanförskap och en fattigdom som riskerar att gå i arv till barnen.

Vi vet att forskningen visar att långa bidragsperioder bidrar till ökade risker för bland annat ohälsa, fattigdom och utanförskap. Det försvårar givetvis ytterligare för människor att komma in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande. För en ensamstående är det extra viktigt med en god inkomst för att klara ekonomin. Det är därför positivt att sysselsättningsgraden har ökat något bland ensamstående kvinnor med barn sedan 2021.

För att lyfta de här familjerna från en tuff ekonomisk standard är det viktigaste att angripa källan till problemet och inte bara symtomen, och det är det den här regeringen gör.