Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som jag har väntat på sedan den 14 februari. Svaret visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att regeringen i praktiken sviker de allra mest utsatta barnen och deras föräldrar. Det är sorgligt att behöva konstatera att den här regeringen, styrd av SD, låter barnen ta smällen för kostnadskrisen. Antalet vräkningar har totalt sett ökat med 10 procent det senaste året, de med barn inblandade med 17 procent. Det är en tydlig signal om att något är djupt fel i vårt samhälle. Som jag ser det är detta djupt ovärdigt ett välfärdsland. Det handlar om 711 barn som blev vräkta 2024.

De åtgärder som statsrådet räknar upp i sitt svar är kartläggningar, analyser och utredningar; de gör att regeringen har något att säga när frågan kommer. Det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. Statsrådet försöker i själva verket genom alla dessa analyser och utredningar leda bort uppmärksamheten från det som enligt min mening är grundproblemet och som regeringen borde se, nämligen att den egna ekonomiska politiken har lett till att ensamstående med barn nu har fått det så kärvt att de tvingas låna för att kunna sätta mat på bordet och betala hyran.

I verkligheten, precis just nu, medan fattiga barnfamiljer blir ännu fattigare av högre matpriser och hyreshöjningar som är så höga att de får svårt att klara hyran, försämrar regeringen rent av stödet till de mest utsatta. Det extra tillägget till bostadsbidraget sänktes den 1 januari från 40 procent till 25 procent och slopas helt den 1 juli.

Det är alltså de mest utsatta som får det ännu värre med regeringens ekonomiska politik. Därför är huvudnumret i statsrådets uppräkning av utredningar och kartläggningar, uppdraget till Socialstyrelsen, på gränsen till provokativt, skulle jag vilja säga.

Det är precis som att regeringen inte vet att det i allt högre grad är de försämrade ekonomiska villkoren som leder till påfrestningar och till att de fattigaste barnfamiljerna, och särskilt ensamstående föräldrar, får det ännu värre.

Det är klart att regeringen vet detta. Den bara väljer att inte lyssna tillräckligt mycket på det örat. I stället väljer den en annan ekonomisk politik som gynnar höginkomsttagarna och särskilt de allra rikaste genom stora skattesänkningar.

Man undrar hur många fler vräkningar med barn inblandade som behöver genomföras för att regeringen ska agera. Hur mycket fattigare ska ensamstående mammor behöva bli innan regeringen tycker att det blir pinsamt till och med för en högerregering?

Eftersom regeringen aktivt valt att inte lyssna på signalerna som visar att det är den egna ekonomiska politiken som är problemet vill jag komma med några upplysningar.

Kronofogdemyndighetens senaste rapport är väl värd att läsa. Rapporterna från Majblomman, Rädda Barnen, Hyresgästföreningen och Röda Korset är också särskilt viktiga att läsa just nu. Det gäller också föreningen Sveriges Makalösa Föräldrars larmrapporter om att föräldrar inte har råd att sätta mat på bordet, och rapporter från civilsamhällets organisationer som visar på ökade köer till de mest basala tingen man behöver för att ge sina barn en värdig uppväxt.

Vilka råd vill statsrådet nu ge de familjer som ekonomiskt befinner sig på gränsen till en sådan utsatthet att de riskerar att bli vräkta?